Ny förordning om viltskador välkomnas av alla

I våras ändrades förordningen om viltskador. En efterlängtad ändring som innebär att det igen är lättare för markägare att få ersättning. Själva fältutvärderingen har också förenklats, säger skogsrådgivare Linda Haka, som är nöjd med den nya lagen. 

Hon tittar på sin pekplatta och mäter ut ett område på femtio kvadratmeter med en mätkäpp som är exakt 3,99 meter lång. Därefter börjar Linda Haka, skogsrådgivare på Finlands skogscentral, räkna plantor som har skadats av älg. 
– Där är en skadad tall, och här är en till. Och där finns en skadad vårtbjörk. Alla skador kan hänföras till skadeklass två, säger hon, och vandrar vidare i skogen. 
Vi befinner oss i Näsby i Närpes där Haka utvärderar en älgskadad figur på 1,1 hektar. Det här är första gången hon gör en utvärdering enligt den nya förordningen om hjortdjursskador som ändrades i våras. 
– Jag är nöjd med att förordningen ändrades. Nu har markägarna igen större möjligheter att få ersättning för skadorna. Ändringen var mycket välkommen, säger hon. 
Den tidigare förordningen kritiserades hårt, eftersom sannolikheten att få ersättning för skador var mycket liten. Orsaken till det är i korthet att också bland annat asp och björk räknades som utvecklingsdugliga. 
– Trots att älgarna skadat de planterade plantorna, blev det ingen ersättning, eftersom de naturligt tillkomna plantorna räknades som utvecklingsdugliga. Enligt den tidigare förordningen kunde jag konstatera skador, men inte att de berättigar till ersättning. Det var inte roligt att förmedla det budskapet till markägare, vars plantbestånd var svårt skadat, säger Haka. 

FÖRENKLAD UTVÄRDERING

Enligt den nya metoden värderas inte längre alla trädslag, utan det är huvud-
trädslaget, det vill säga de planterade tallplantorna, som har ett värde. För tjänstemännen, som utför utvärderingarna, har arbetet samtidigt blivit lättare. 
Det beror på att antalet skadeklasser har reducerats från fyra till två. Skadeklass ett innebär att plantorna är bara lindrigt skadade medan klass två innebär en konstaterad skada. 
– Är det fråga om skador på kvistar som är mindre än 75 procent av barrmassan eller om inte alla övre kvistvarvs skott har skadats är skadeklassen ett. Är skadorna värre än den första skadeklassen kan jag värdera det som en illa skadad planta, det vill säga skadeklass två.  
– De nya anvisningarna är bättre, eftersom det blev många tolkningsfrågor för att avgöra vilken skadeklass som skulle noteras när det fanns fyra. Nu är plantan antingen skadad eller inte, förklarar Haka. 
Hon fortsätter letandet efter skadade plantor och följer kartan på datorn, som är utrustad med GPS. Systemet har slumpmässigt valt ut flera provytor som är fördelade enligt ett rutsystem. Det står snabbt klart att den här figuren, som planterades med tall för cirka tio år sedan, har stora skador. 
– Vi har sju tallar som hänförs till skadeklass 2. Det innebär att det är 1 400 skadade tallplantor per hektar. Räknar vi också in tre skadade vårtbjörkar är det fråga om 2 000 skadade plantor per hektar, säger hon. 
Och fortsätter:
– Tallplanteringen är inte längre utvecklingsduglig om det finns över 600 skadade plantor per hektar och då görs omplantering.

GLAD ÖVER ERSÄTTNINGEN

Med under granskningen är markägaren Börje Häggvik som har en naturlig följdfråga: Hur stor blir ersättningen? Haka för in alla uppgifter och systemet räknar ut ett svar: 
– Utgående från den här provytan blir ersättningen 663,19 euro. Men den slutliga ersättningen kan variera efter att vi har svaren för alla provytor, säger Haka. 
Syftet med ersättningen är att markägaren, beroende på skadornas omfattning, antingen ska kunna komplettera med nya plantor eller förnya ytan helt. I det här fallet föreslår hon att Häggvik förnyar hela ytan med gran som älgarna inte äter. 
– Det låter bra. Bara jag får plantorna att växa och de inte äts upp är jag nöjd. Jag är glad över att jag får ersättning, men det känns så klart inte bra att börja om. Den här plantskogen har jag röjt och alla insatser har varit förgäves, konstaterar Häggvik. 
Älgskadorna hänger ihop med stammens storlek. Enligt nationella mål bör älgstammen vara 2–4 älgar per 1 000 hektar. I Närpes har älgstammen ställvis kraftigt överskridit det målet, vilket har lett till många skador. Men nu tar jägarna i nejden i med hårdhandskarna för att reducera stammen. 
– I fjol sköt vi bort 500 älgar och i år har vi tilldelats licenser för 600 djur, vilket är en ökning med tjugo procent. Vi har också
tilläggslicenser som gör att vi kan göra punktinsatser i områden där det rör sig mera älgar, säger Ola Knöös, ordförande för Närpesnejdens jaktvårdsförening som förvaltar viltstammen på ett 120 000 hektar stort område. 
Knöös gläder sig över den nya förordningen. 
– När markägarna tidigare inte fick någon ersättning för älgskador, fick vi jägare nästan skulden för skadorna. Vi gör vad vi kan för att hålla älgstammen på en acceptabel nivå och jag hoppas att den nya förordningen gör situationen bättre för markägarna. 
Han brukar ofta delta i samband med utvärderingarna. Som expert kan han intyga att det faktiskt rör sig om älgskador. 
– Det här är en bra metod och jag strävar efter att vara med under utvärderingen och hjälpa till med bedömningen av skadorna, säger Knöös.

MÅSTE VARA UTVECKLINGSDUGLIGT

För att ersättning ska kunna betalas ut måste plantbeståndet ha varit utvecklingsdugligt innan skadan skedde. I barrträdsdominerade plantbestånd i södra och mellersta Finland är den undre gränsen 1 500 plantor per hektar. Huruvida ett bestånd är utvecklingsdugligt utvärderas utgående från provytorna. 
– Glasbjörk kan användas som kompletterande trädslag hos oss till 20 procent av trädbeståndet. 
Linda Haka har nu 22 anmälningar att ta itu med. De kommande veckorna arbetar hon enbart med värderingar. 
– Jag försöker hinna med 2–3 värderingar per dag. Arbetet med de här ansökningarna kommer att ta några veckor. I fjol värderade jag inte alls på grund av värderingsmetoden. Skadorna verkar ha ökat, och fler markägare anmäler när det är lättare att få ersättning. Och så ska det vara. Skadas plantbeståndet ska markägarna ha rätt till ersättning. •

TEXT: CHRISTOFFER THOMASFOLK