Ledaren__________________________________14.5.2012

Skogsvårdsföreningarna står inför förändringar

I den vind av förändringar som blåser genom den finländska skogssektorn har turen nu kommit till skogsvårdsföreningarna. Föreningarna är sedan 1950-talet lagstadgade med syfte att betjäna det enskilda skogsbruket. De har haft en avgörande roll i den framgångssaga som finländskt skogsbruk och virkesproduktion de facto är. Varje enskild skogsägare har genom sin förening tillgång till en skogsfackman på orten som kan ge råd om skogsvård och hjälp med virkeshandel.

Skogsägarna finansierar själva sina föreningar och beslutar om medlemsavgiftens, eller skogsvårdavgiftens, storlek inom fastställda gränser. Utöver sv-avgiften bär föreningarna upp avgifter för olika tjänster för att få ekonomin att gå ihop. Verksamheten styrs långt av skogsägarna själva, men föreningens syfte och ramarna för verksamheten finns angivna i lag om skogsvårdsföreningar. Lagen innehåller också begränsningar för verksamheten, till exempel får föreningarna inte köpa och sälja virke.

Modellen har varit effektiv och tjänat väl. Att föreningarna har en egen speciallag i ryggen och får hjälp med indrivningen av sv-avgiften av skatteverket har gett stadga och legitimitet åt verksamheten. I gengäld har statsmakten kunnat ställa krav på verksamheten och i viss mån kunnat styra den. Rådgivningen till skogsägarna har varit samordnad och de budskap man fört fram har varit tydliga.

Även om föreningarna inte får köpa och sälja virke för egen räkning spelar de en betydande roll på virkesmarknaden. Upp till åttio procent av det virke som kommer från de enskilda skogsägarna förmedlas av skogsvårdsföreningarna. Skogsägarna vill försäkra sig om ett gott pris och vänder sig till en aktör de har förtroende för och som har koll på det aktuella marknadsläget. Det kan förstås vara irriterande för virkesköparna. Å andra sidan mobiliserar föreningarna en hel del virke som köparna annars skulle få jobba för att komma åt.

I lagberedningen funderar man nu på om lag om skogsvårdsföreningar och skogsvårdsavgiften ännu behövs i Finland. Är dagens skogsägare så upplysta att de klarar sig utan den stabilitet som garanteras lagstiftningsvägen? Visst är skogsägarna upplysta och information finns det mer än någon hinner ta till sig. Föreningarna behövs nu för att skapa samhörighet mellan skogsägarna och för att skogsägarna ska ha någon att vända sig till för att tolka all information.

Vi behöver en aktör som har tid och råd att ta sig an skogsägarna också när de inte har virke att sälja. Vem axlar det ansvaret om rådgivningsmodellen med lagstadgade självfinansierade föreningar monteras ner?

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

 

Ledaren__________________________________13.4.2012

Bioekonomin växer

Bioekonomi är ett nytt begrepp som används för att beskriva den del av ekonomin som baserar sig på biologiska resurser. Det handlar om produkter och tjänster som har sitt ursprung i den levande naturen. Huvudorsaken till att vi nu går mot en bioekonomi är att vi om hundra år är dubbelt fler människor samtidigt som de ändliga naturresurserna börjar tryta. För att världen ska må bra och klara sig är vi helt enkelt tvungna att övergå till förnybara naturresurser och bli ännu mer resurssnåla.

När utbudet på råvaror blir allt knappare i förhållande till efterfrågan leder det oundvikligen till att råvarupriserna stiger. Den långsiktiga prognosen för skogsbruk i Finland är med andra ord positiv. Trä är en förnybar råvara som har många goda egenskaper och som kan användas väldigt mångsidigt. Vi sköter våra skogar på ett hållbart sätt och kan svara på en ökande efterfrågan från omvärlden.

I Finland utvecklas bioekonomin med energisektorn i spetsen. Vi har redan ersatt fossila bränslen i värme och elproduktion och flera bioraffinaderier planeras gemensamt av skogsindustri och oljeindustri. Råvaror från skogen kommer att förädlas till biobaserade flytande bränslen som ersätter fossil mineralolja inom transportsektorn.

Byggsektorn följer och nyutvecklade byggsystem och förnyade byggbestämmelser gör att träalternativet blir allt mer intressant. När det gäller höghusbyggande och renovering av 60 och 70-talets elementhus finns en väldigt stor potential. Nya produkter som den tunna plastlika film som kan göras av björkcellulosa öppnar nya möjligheter och marknader. Den är ännu i ett utvecklingsstadium, men när den är färdigutvecklad öppnar det nya möjligheter och marknader för vårt virke.

Vi kanske känner oss oroliga över att snabbväxande eukalyptus kommer att ta över hela marknaden och slå undan fötterna på vårt skogsbruk. Det finns många saker som talar emot en sådan framtid. En ökande efterfrågan gör att priset på eukalyptusvirke också stiger. I Brasilien har priset på lövmassaved redan stigit så att priserna närmar sig den nivå vi har i Europa. På många håll är ägoförhållanden och vem som har beslutanderätt om hur marken ska användas oklar. Det har bland annat Stora Enso fått uppleva när de gick in för att investera i plantager och kartongindustri i sydvästra Kina.

Metsä Group meddelade nyligen att det japanska handelshuset Itochu köpt 24,9 procent av Metsä Fibre. Det måste ses som ett stort erkännande av finländskt skogsbruk. Japanerna vill säkra sig om att de har en trygg leverantör av massa med hög kvalitet till en växande mark i Asien.

Kvalitet, leveranstrygghet och hållbarhet är trumfkort som gör att vi har goda förutsättningar att klara oss i en växande global bioekonomi. Vi kan till och med ta ut ett pris som ligger lite över medeltalet!

 

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

 

Ledaren__________________________________1.3.2012

Vacklande politik bromsar bioenergin

Förtroendet för den finländska stödpolitiken, när det gäller skogsbruk och trädbaserad energi, har fått sig ännu en törn. I februari gav EU-kommissionen slutligen sitt utlåtande om Lag om energistöd för klenträd. Utslaget är negativt och lagen måste beredas på nytt. Kommissionen anser att stöd, som riktar sig till uttag av energived, inte kan tolkas som ett stöd till förnybar energiproduktion, den anser att det är stöd av primärproduktionen.

Det negativa utslaget är ett klart bakslag för skogsägare, entreprenörer och energiproducenter i Finland. Skogsbranschen var förvissad om att lagen skulle träda i kraft vid årsskiftet och har levt enligt det. Nu blir det inte så, åtminstone inte på ett tag, och tillfälliga lösningar måste skapas snabbt för att hålla hjulen rullande. Det ska vara möjligt om det finns politisk vilja, men det innebär både fördröjning och förvirring.

Måttet är nog rågat för de rådgivare som står i personlig kontakt med skogsägare, entreprenörer och energiindustrin. Än är en lagförändring på gång, än fördröjs förändringen och än tryter statsanslagen så att utbetalningarna får vänta på följande tilläggsbudget. Det kan bli svårt att vara tydlig och trovärdig.

Vi gör helt enkelt någonting fel. Antingen förstår vi oss inte på EU:s krav eller så tar vi dem inte på allvar. Eller kanske har vi svårt att acceptera att ett väl utfört grundarbete hemma i Finland inte är en garanti för att allt går som en dans i Bryssel. Där finns många som bevakar sina särintressen och aktivt lobbar i korridorerna om de ser risker för sina egna affärsintressen, också utanför Finlands gränser.

Lobbandet kostar och hård intressebevakning ända in i det sista är ännu lite främmande för oss finländare. Vi är bra på att skapa samförstånd över gränserna och räknar sedan med att det håller in över mållinjen. De politiker och lobbare, som växer upp med EU och täta internationella kontakter, kommer att ha allt bättre förutsättningar att göra sig hörda. Lobbarna representerar ändå inte Finland, de driver sin uppdragsgivares intressen och ideologi.

Sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten, är ett vist ordspråk som vi har skäl att minnas. Vårdade ungskogar ger grövre och värdefullare virke och lägre avverkningskostnader. Då blir den första gallringen lönsam också utan osäkra stöd.

 

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

 

Ledaren__________________________________14.2.2012

Skogssektorn i förändring

Hela den finländska skogssektorn befinner sig i en stor omvandling. Det gäller i princip allt från lagstiftning till den statliga förvaltningsstrukturen, rådgivningsorganisationen och skogsbolagen.

Vid årsskiftet inledde Finlands skogscentral sin verksamhet med en tydlig uppdelning i offentlig verksamhet och affärsverksamhet. De två sidorna fungerar oberoende av varandra och på sikt ska affärsverksamheten bolagiseras. En titt på skogscentralens kartor över områdesindelningen visar att det är mer än tomma ord. När den offentliga verksamheten är indelad i regioner som följde de tretton gamla skogscentralernas gränser är affärsverksamheten indelad i sex regioner. Där Svenskfinland på den offentliga sidan betjänas av region Kusten är samma område delat mellan tre olika regioner på affärssidan.

Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio har också ritat om sin organisation. Skogscentralen tar nu själv hand om att utveckla sin verksamhet och Tapio kommer att bli en statsägd konsultbyrå som konkurrerar på den fria marknaden. Från att tidigare ha haft en organisationsstruktur som är uppbyggd på kundsegment är det nya Tapio indelat i produktsegment.

När de statliga organisationerna börjar vara omstrukturerade ses nu lagen om skogsvårdsföreningar över. På samma sätt som skogscentralerna har fått kritik för att utnyttja sin ställning till att helt dominera marknaden för skogsbruksplanering, vägbyggnad och dikning riktas misstankar mot föreningarna om att skogsvårdsavgiften används för att få konkurrensfördelar. Det finns knappast många belägg för att föreningarna skulle missbruka sin ställning, men så länge skogsvårdsavgiften drivs in av skatteverket och medlemskapet är mer eller mindre obligatoriskt kommer kritiken att fortsätta. Även om föreningarnas juridiska ställning förändras kommer de att fortsätta att spela en viktig roll inom det finländska skogsbruket.

För några år sedan publicerade Skogsforskningsinstitutet Metla en rätt pessimistisk rapport om skogsindustrins framtid i Finland. Rapporten förutspådde nedläggningar och minskad virkesanvändning. De ekonomiska kriserna har gjort sitt till för att dra ner efterfrågan och sätta fart på omvandlingen. Till all lycka vill ändå skogsbolagen annorlunda. Satsningarna på produktutveckling har ökat och bolagen söker en ny profil. ”The Biofore company” UPM satsar på biokemi, StoraEnso har kört igång Rethink och Metsäliittogruppen bytte namn till Metsä Group. De visar alla stort intresse för att binda upp skogsägare med långa kundavtal och skogsvårdstjänster. Ett tecken om något på att det kommer att finnas en växande efterfrågan på virke när finanskrisen ebbar ut.

 

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

  

Ledaren__________________________________11.1.2012

Nytt år - ny tidning

Vi inleder 2012 med förnyat utseende och format på vår tidning. Tidningen har länge haft sitt tidigare utseende och vi tyckte det var hög tid för lite förnyelse. Det kan säkert ta lite tid att vänja sig vid den nya tidningen, men vi är övertygade om att förändringen är till det bättre.

Tidningens utseende har blivit ljusare och luftigare och den ger nu ett mer inbjudande uttryck. Vi fortsätter förstås med att skriva om vad som sker i det finlandssvenska skogsbruket och med artiklar som går lite mer på djupet. För att få mera variation kommer att lyfta in mera notiser om vad som är på gång inom skogsbruket både i Finland och i omvärlden.

Vi hoppas att ni ska trivas med Skogsbrukets nya format och att ni får många goda läsestunder med tidningen i framtiden. Vi tar gärna emot era synpunkter för att fortsätta utveckla tidningen.

För många kommer julhelgen 2011 att leva kvar länge i minnet. Stormen på annandag jul gick hårt åt skogarna i Åboland, Västra Nyland och Sydösterbotten. I nyligen gallrade skogar och i fröträdsställningar hade träden svårt att hålla emot. Att marken är genomblöt och att vi inte hade tjäle gjorde skogarna extra sårbara den här gången.

Eftersom det är kallt far virket inte illa och det finns gott om tid att ta tillvara de cirka 3,5 miljoner kubikmeter virke som föll för stormen i Finland. Även om det finns tid kan det vara en utmaning att få ut allt virke till farbara vägar före sommaren kommer. Marken är mättad med vatten och bärigheten är på många håll ytterst dålig.

Visst kommer det att frysa till i år också förr eller senare och då gäller det att ge förtur åt den stormskadade skogen. Planeringen av verksamheten är nu A och O för de som jobbar i skogen. Virkeshandeln har gått på sparlåga och det finns plats för stormvirket. Om träden knäckts har säkert en del stock förstörts och kommer att klassas ner till massaved och sämre betalt. De som har tecknat en försäkring kan få ersättning för värdeförsämringen.

Trots stormar och menföre önskar vi en god fortsättning på det nya året!

P.S. Det är snart dags att deklarera och då kommer du väl ihåg att du kan dra av prenumerationsavgiften. Från och med i år är tidningen momsbelagd så nästa år ska du också komma ihåg tidningen i din momsdeklaration.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

 

Ledaren__________________________________9.12.2011

Varmare klimat i vinter?

  

Vintern låter vänta på sig i år. Det har varit varmt och småregnat och det är risk att säsongen för vinteravverkningar blir kort. Man börjar fråga sig om det är klimatförändringen som spökar i bakgrunden. De två senaste vintrarnas kyla och rikliga snöfall har säkert sått tvivel om sanningshalten i vetenskapsmännens klimatprognoser. Det är ändå skillnad på variationer i vädret och klimatförändring. Det är inget ovanligt med stora skillnader i vädret mellan olika år, medan ett förändrat klimat gör att vissa typer av väder blir vanligare än tidigare.

I början av december har ledande politiker, klimatexperter och lobbare från hela världen samlats i Durban i Sydafrika till ett två veckor långt klimatmöte. Det är en fortsättning på en lång rad av liknande möten. Klimatförändringen är ett globalt fenomen som kräver globala lösningar. Samtidigt som vetenskapssidan blir allt mer samstämmig om att klimatförändringen är ett faktum verkar det som om den politiska viljan göra stora beslut har försvagats. Mycket av energin läggs nu på att slå vakt om egna ekonomiska intressen i stället.

Det började i Rio de Janeiro för nästan tjugo år sedan när ett ramavtal för klimatet slöts 1992. På klimatmötet i Kyoto 1997 kom de deltagande länderna överens om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Enligt överenskommelsen skulle EU minska sina utsläpp med åtta procent från nivån 1990 fram till nu, för Japans del är målet sex procent. USA och Kina som är de två största utsläpparna i världen har valt att stå utanför.

Nu borde överenskommelsen uppdateras och utvidgas. U-länderna hänvisar till att de inte kan bestraffas med begränsningar för något som i-länderna är skyldiga till. Kina är på väg bort från fattigdom och är idag världens näst största utsläppsnation. Kineserna vill fortsätta utnyttja sina stora kolfyndigheter och bygga ut sitt samhälle. Kanada är inte längre intresserat av en fortsättning så länge grannen USA inte är med. Japan vill inte heller delta om inte de andra är med och så vidare.

Det kommer säkert någon slutkläm från Durban, men den är betydligt mer urvattnad än de mål som sattes redan 1997 och som vi i EU arbetat för att uppnå. Hur det sedan påverkar vår egen klimatpolitik med gynnande av förnybar energi och bestraffande av fossil energi återstår att se. Handeln med koldioxidkvoter bygger på Kyotoprotokollet och om det inte får förlängning måste vi utarbeta nya lösningar. Förnybar energi stärker även i framtiden båda lokala ekonomier och en viss leveranstrygghet, så jag tror nog att vi kommer att fortsätta gynna bränslen från skogen.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

 

Ledaren__________________________________10.11.2011

Skogsorganisationer i stöpsleven

De skogliga organisationernas vara eller inte vara har diskuterats i flera år. Under ledning av dåvarande jord- och skogsbruksministern Sirkka-Liisa Anttila stötte och blötte en arbetsgrupp de skogliga organisationerna. Vid årsskiftet träder den nya lagen om Finlands skogscentral i kraft. De nuvarande 13 skogscentralerna sammanslås till Finlands skogscentral, den s.k. affärsverksamheten särskiljs från den främjande verksamheten och Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio ska bli ett statsägt bolag före 2015.

De skogliga organisationerna har en hedervärd historia. Deras betydelse har varit mycket stor då det gällt att trygga och öka råvarutillgångarna och därmed har de starkt bidragit till att Finland utvecklats från ett relativt fattigt agrarsamhälle till en modern demokrati och ekonomi.

Organisationerna har, helt naturligt, varit barn av sin tid. Men samhället har ändrat sig. En allt större del av skogsägarkåren bor långt ifrån sin skogsfastighet och det är allt fler som inte vill, kan eller har tid att sköta sin skog. Lägg till detta trycket på samhällsfinanserna och trenden att samhället inte ska blanda sig i eller detaljstyra privatas verksamhet, så var det klart att något måste göras.

Lika klart är det att organisationerna behövs också i framtiden. Förändringarna i skogsägarkåren, skogens ännu relativt stora betydelse för samhällsekonomin och allmänhetens allt mera diversifierade syn på skogarna och skogsbruket är utmaningar som de mera strömlinjeformade organisationerna ska klara av. Det var synd att organisationsfrågan inte löstes som en helhet så att också skogsvårdsföreningarnas roll granskades i samma reform. Slutresultatet hade troligen blivit ännu bättre om man granskat helheten än att som nu först ändra skogscentralerna och i nästa skede, i enlighet med regeringsprogrammet, ta itu med skogsvårdföreningarna.

Tidens melodi är att övergå till allt mera affärsmässiga principer och konkurrensutsätta olika arbeten. Konkurrens medför förbättrad effektivitet vilket ska gagna såväl den enskilda skogsägaren som helheten. Organisationsreformen är ett steg i den riktningen vilket är bra. Samtidigt är det viktigt att lagstiftaren följer med att övergångsskedet går så smärtfritt som möjligt, att konkurrensen möjliggörs på lika, öppna och transparenta grunder och att också alla sådana uppgifter utförs som är viktiga för samhället men kanske inte är attraktiva objekt för företagare.

Viktigt är också att de drygt 25 000 svenskspråkiga skogsägarna även i framtiden blir betjänade på sitt modersmål. Därför är det av vikt att, åtminstone enligt nuvarande beslut, en av regionerna i den nybildade Finlands skogscentral också i fortsättningen verkar inom de områden där skogsägarkårens klara majoritet har svenska som modersmål och att Tapios svenska enhet består.

ANDERS PORTIN
Skribenten är ordförande i Föreningen för Skogskultur rf

 

  

Ledaren__________________________________12.10.2011

Staten söker balans

 

Vår nya regering har jobbat fram sitt första budgetförslag och förslaget debatteras nu i riksdagen. Statens intäkter vill inte räcka till för att täcka alla kostnader och i takt med att de ekonomiska prognoserna justeras neråt blir det allt svårare att få budgeten att balansera.

För skogsbrukets del finns förslag om att dels skära i utgifterna men också förslag som är tänkta att öka skatteintäkterna. Intäktssidan höjs genom att skatteprocenten stiger till 30 procent och dessutom blir beskattningen progressiv så att kapitalinkomster som överstiger 50 000 euro beskattas med 32 procent. Skattehöjningen uppskattas höja intäkterna med 30 miljoner euro. Progressiviteten kommer att leda till att skogsägarna vill dela upp sin virkesförsäljning i lämpliga poster för att undvika den högre skattesatsen. Det är inte så lyckligt eftersom det höjer kostnaderna för virkesanskaffningen

Också för samfällda förmåner föreslås en skattehöjning till 28 procent. Samfällda skogar beskattas med denna skattesats och här finns en liten skattemorot som kan driva på bildandet av nya samfälligheter. Det finns en uttalad politisk målsättning att stoppa splittringen av skogsfastigheter. De samfällda skogarna har setts som ett viktigt sätt att skapa större och rationellare skogsbruksenheter.

På inkomstsidan finns också ett förslag om att skogsbrukets stöd ska bli skattepliktiga. Någon tjänsteman har räknat ut att det ska ge ökade skatteintäkter. Det förvånar mig inte att proteststormen från producenterna uteblivit. Det har inte varit möjligt att dra av kostnader som svarar mot de hittills skattefria stöden. Nu blir det möjligt att dra av alla kostnader och för den som gör sin skattedeklaration ordentligt förändrar alltså inte skatteplikten på skattetrycket. Staten borde alltså inte få så mycket extra intäkter. Men det är väl ändå bra att det blir enklare att deklarera när alla inkomster och utgifter kan behandlas lika.

De miljöstöd och produktionsstöd som betalas till skogsbruket förslås att minska. Miljöstöden minskar från elva till åtta miljoner euro. De blir skattepliktiga och för dem har skogsägarna sällan kostnader som går att dra av. Produktionsstöden minskar från åttio till sextio miljoner och anslaget för energistödet för klenträd har också krympts från tretton och en halv till sju miljoner. För energistödet finns ändå nästan tio miljoner kvar från i år som kan användas nästa år.

Vi kan säkert se fram emot en debatt om hur nödvändiga stöden är. Skogarna växer långt mer än vad som avverkas och det blir allt svårare att argumentera för att staten ska stöda tryggandet av virkesproduktionen. De regler som gäller vård av ungskog styr dessutom skogsskötseln i en galen riktning. Du kan få mer stödpengar om du slarvar i början. I det långa loppet förlorar du, men för ögonblicket kan du få större inkomster. Administrationen kostar också några miljoner som kunde sparas in. Kan vi ta hand om våra skogar utan hjälp av den snälle farbror staten?

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

 

Ledaren__________________________________15.9.2011

Fabriker och pappersmaskiner stängs

Hösten har inletts i molltoner för skogsindustrins del. Lönsamheten sviktar igen och den närmaste framtiden är mycket osäker för både pappersindustrin och sågindustrin. Det finns ett överutbud av flera papperskvaliteter i Europa och det är svårt att höja priserna i samma takt som produktionskostnaderna stiger. Prognoserna på både kort och lång sikt är dystra för de här papperskvaliteterna och för att råda bot på överutbudet måste flera maskiner stängas för gott. Det första bolaget som kommit ut med klara besked om nedskärningar är UPM.

Efter att UPM i juli fick grönt ljus för sitt köp av Myllykoski meddelade bolaget omedelbart att det kommer att se över hela sin verksamhet för att göra en bedömning av enheternas konkurrenskraft på lång sikt. Redan i slutet av augusti kunde vd Jussi Pesonen presentera resultatet av bolagets analyser. UPM skär permanent ner koncernens pappersproduktion med 1,3 miljoner ton. Nedskärningen motsvarar nästan 10 procent av UPM:s totala kapacitet. I och med beslutet körs Myllykoskis fabrik i Kouvola ner helt och hållet och ännu en anrik fabrik i Kymmenedalen får lägga lapp på luckan.

Det är förstås inte bara på UPM som man sitter med pannorna i djupa veck och funderar på olika framtidsstrategier. Stora Ensos vd Jouko Karvinen har konstaterat att återhämtningen efter finanskrisen ännu inte fört upp efterfrågan på papper till samma nivå som före krisen och att vi antagligen aldrig kommer att nå toppnivån igen. Delvis håller Europas affärsliv andan och följer med hur skuldkriserna i Grekland, Portugal och Italien utvecklas, delvis har digitala media vunnit allt mer terräng under de senaste åren. Karvinens slutsats är att flera pappersmaskiner kommer att tas ur produktion i Europa under den närmaste framtiden. Investerarna förbereds på fler nedläggningsnyheter.

På sågvarusidan förbereder man sig också för kortare produktionsstopp. Versowood införde köpstopp för en tid sedan för att avvakta utvecklingen på marknaden. Motiveringen är att bolaget i det här läget inte vill lägga upp ett stort lager med dåliga rotposter, hellre tar man paus på inköpssidan för att komma igen när läget klarnat. Den här gången har de finska sågarna ändå en liten valutafördel jämfört med konkurrenterna i Sverige. Euron har försvagats och det ger bättre möjligheter till export utanför euroländerna.

En sektor som fortsätter dra är energisektorn. Förbrukningen av energived stiger som planerat och oberoende av vilken konjunktur vi har lär det bli kallt i vinter också. Det finns alltså avsättning för klenvirke och allt bättre möjligheter att få ekonomi i röjningsgallringar och förstagallringar. Om sågindustrin skär ner ökar behovet av klenvirke ytterligare då mängden grot och stubbar som kan skördas beror på slutavverkningarna. På energisidan står vi inför utmaningen att bevisa att skogen kan stå för säkra leveranser av energived.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

  

Ledaren__________________________________18.8.2011

Skulder och osäkerhet 

Sommarens nyhetsflöde och samhällsdebatten har till stor del handlat om staternas skuldsättning. Skogssektorn är beroende av export och beroende på hur det går ute i världen påverkas vår virkesmarknad. Greklands och Irlands överskuldsättning var inga stora nyheter. Att också Portugal började få problem kändes redan lite oroväckande. Det kändes ändå som överstigliga svårigheter och sådant som vi med solidaritet inom Europa och gemensamma satsningar kan klara upp.

Den stora oron och osäkerheten infann sig slutligen när USA nådde sitt skuldtak samtidigt som marknaden dömde ut Italiens och Spaniens möjligheter att sköta sina statsfinanser. I USA blev resultatet en hård politisk debatt. Amerikanerna kom till slut överens om att ta mera lån och sätta ordning på finanserna. Att det satt så hårt åt ledde ändå till ett misstroende mot politikerna. Satte de landets eller partiets bästa som första prioritet? Det faktum att USA:s kreditvärdighet klassades ner visar att långivarna inte helt vågar lita på en stabil politik i landet.

I Europa lyckades vi enas om nya lånepaket och räddningsoperationer som åtminstone för tillfället tycks ha lugnat ner investerarna. Vi är ändå inte i mål och allt fler och starkare kritiska röster höjs som ifrågasätter det vettiga i att vara med och betala för andras misstag. Det är ett fint läge att fiska sympatier och röster inför kommande val.

Visst ska de som orsakat kriserna vara med och ta sitt ansvar. Men att helt och hållet lämna de skuldsatta länderna åt sitt öde och inte sträcka ut en hjälpande hand är också att fly ansvar. Genom att låta ett land sjunka drabbas många oskyldiga människor. Framförallt raseras människornas trygghetskänsla och deras vilja att investera och bygga sig en framtid. Något som på sikt skulle drabba också den finländska skogsägaren i form av lägre efterfrågan på virke.

Trots den osäkerhet som råder i de västerländska ekonomierna har industrin rullat på och gjort goda vinster under det första halvåret. Asien har tagit över som motor i världsekonomin och haft en god efterfrågan på cellulosa. Trots att det är oroligt i Nordafrika har exporten av trävaror till regionen fortsatt med korta avbrott. Medelåldern är låg i Nordafrika och befolkningen växer så det knakar. Det behövs många nya bostäder och mycket virke att bygga av.

På lite längre sikt verkar det som om trä skulle ha en strålande framtid. Det faktum att vi har en förnybar resurs som vi kan producera utan stora skador på miljö och klimat är en stor trumf. Skogssektorn har målats upp som en bransch i solnedgången. Det gäller kanske tidningspapper, men det finns otaliga andra skogsprodukter som kommer att fylla platsen. Våra skogar behövs.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

 

Ledaren__________________________________13.6.2011

Europeisk skogspolitik

Frågan om EU:s roll inom skogspolitiken har varit ett ständigt diskussionsämne under hela vårt EU-medlemskap. Vara eller inte vara, det är frågan. Och har det här någon relevans för den enskilda skogsägaren?

Argumenten mot en gemensam skogspolitik är att skogarna i olika delar av Europa ändå är så pass olika såväl ur biologisk, förvaltningsmässig som ekonomisk synvinkel och att vi inte vill ha en djungel av understöd, regler och restriktioner för olika åtgärder inom skogsbruket. De här synpunkterna hade ett mycket starkt stöd speciellt under de första åren efter att vi blivit EU-medlemmar.

Å andra sidan har det hela tiden också funnits argument för någonting lite kraftigare från EU:s sida - fastän många aktivt har försökt undvika ordet skogspolitik. Synpunkter som talar för detta är att det trots allt de facto redan finns en skogspolitik inom EU. Skogsfrågorna påverkas av en lång räcka andra politikområden, t.ex. genom EU:s landsbygdsförordning, genom energipolitiken och genom miljöpolitiken. Dessutom har EU nyligen fattat beslut om en gemensam naturresursstrategi som självklart kommer att påverka också skogen. Eftersom beslut som gäller skog i så hög grad redan tas av EU, skulle det vara viktigt att EU också fick en gemensam skogspolitik och därmed en egen enhet inom förvaltningen som såg till att skogsbesluten är vettiga och balanserade också ur skogsnyttjandets synvinkel. En gemensam riktning och en drivkraft som håller igång, så att skogsfrågorna inte tappar styrfarten. Det här synsättet har under de senaste åren fått allt mera stöd här i Finland och man kan med fog säga att allt fler börjar vara av den här åsikten.

Nu kan det hända att den alleuropeiska utvecklingen gällande skogspolitiken kör om EU-diskussionen. För Europa består ju trots allt av drygt 40 länder, inte bara av de 27 som hör till EU. Då detta skrivs är det ett par dagar tills den sjätte konferensen för hela Europas alla skogsansvariga ministrar går av stapeln. Ministrarna väntas, på sitt möte i Oslo, besluta om att starta förhandlingarna om ett skogsavtal för Europa. Grundpelarna i avtalet skulle bestå av det arbete som gjorts inom skogsministerkonferensen under de drygt 20 senaste åren. Ur Finlands synvinkel är det här en bra utgångspunkt. Inom skogsministerkonferensen har skogsfrågorna behandlats på ett omfattande, mångsidigt och balanserat sätt där såväl de ekologiska, ekonomiska som sociala aspekterna har lyfts fram. Självklart skulle också EU och kommande riktlinjer inom EU påverkas av ett sådant här avtal och därför är det viktigt att grundarbetet är väl gjort.

Men tillbaka till frågan i det inledande stycket. Har detta någon betydelse för den enskilda skogsägaren, skogsentreprenören eller för skogsindustrin i Finland? Svaret är utan tvekan jakande. På sikt silas de internationella besluten ner på nationell nivå. Beslut som gäller t.ex. trähusbyggande, kolsänkor, naturskydd, förnybar energi och skogens roll inom energipolitiken eller beslut som gäller import och export av trävaror genomförs mycket snart i den nationella lagstiftningen. Fattar man på europeisk nivå beslut som befrämjar eller reglerar användningen av naturresurser i allmänhet eller förnybara resurser i synnerhet då är det klart att de rätt snart inverkar – antingen positivt eller negativt – på skogsnyttjandet här i Finland. Därför är det skäl för alla inom sektorn att följa med vad som sker i de kommande förhandlingarna.

ANDERS PORTIN
Skribenten är ordförande i Föreningen för Skogskultur rf

 

 

Ledaren__________________________________10.5.2011

Virkesbrist?

Det verkar som om en plötslig virkesbrist har drabbat Finland. Framförallt tycks vi ha brist på massaved från första gallringar. Hur skall man annars tolka Skogsindustrin rf:s utspel att be EU-kommissionen granska vilka konsekvenser energistödet för klenvirke kommer att föra med sig på virkesmarknaden?

Tolkningen att virkesbristen uppstått plötsligt kommer av att lagförslaget om energistödet förhandlats fram i Finland som en kompromiss där både markägarna och skogsindustrin kände sig någorlunda nöjda med resultatet. Energistöd skulle utbetalas för maximalt 45 kubikmeter per hektar för virke från förstagallringar. Men nu några månader senare tycker industrin ändå att det är för mycket och att stödet kan få en förhöjande inverkan massavedspriserna.

Det kan finnas flera orsaker till det som ser ut som en helomvändning. För det första kanske kompromissen redan från början kändes fel från industrins sida, men det kunde ha skötts snyggare på hemmaplan. För det andra kan skogsindustrin i övriga delar av Europa ha blivit orolig över att Finlands modell kan sprida sig och då ska den ju inte vara för generös. För det tredje har efterfrågan på cellulosa stigit och priset på returfiber har drivits upp kraftigt. För det fjärde behövs virket i planerade bioraffinaderier. Slutligen kan energistödet skapa möjligheter för nya aktörer på virkesmarknaden, industrin vill själv sköta virkesflödena.

Nu har vi hamnat i ett läge där handeln med energived bromsas upp. Både säljare och köpare vill vara säkra på vilka villkor som råder innan de gör affär. En grupp som hamnar i kläm när arbetena sätts på väntelistan är entreprenörerna. Energiverken klarar sig en tid på gamla lager, speciellt den här årstiden, och när läget klarnar kan lagren byggas upp igen. Vilken inverkan fördröjningen har på villigheten i att investera i användning av energived återstår att se. För den som levererar energi är störningar i bränsleleveranserna katastrofala.

Det finns också goda nyheter inom skogssektorn. Skogsbolagen gör vinst igen även om det är problem med en del papperskvaliteter. Det är ett stort sug efter cellulosa och just nu är det sågverken i Finland som drar nytta av valutakursförändringar. Den svenska kronan har blivit dyr och svenskarna har fått hårt att hävda sig i konkurrensen. Efterfrågan på kartong för olika förpackningar stiger kraftigt och vårt virke är en ypperlig råvara.

Dagsproblemet är att virkeshandeln i det närmaste står stilla. Skattelättnaden upphörde vid årsskiftet med en väntad nedgång i handeln. Ännu efter fyra månader står handeln stilla och vi ligger långt ifrån de volymer som behövs för att hålla igång fabrikerna. Industrin har börjat lappa med mera importvirke, men snart måste spelet öppnas och handeln komma igång om inte fabrikerna ska drabbas av virkesbrist i höst.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

 

 

Ledaren__________________________________14.4.2011

Skogen har många värden

I tidningen Skogsland läser jag en intressant notis om aktuell forskning i delstaten Georgia i USA. Delstatsuniversitetet har satt ekonomiska värden på skogens ekosystemtjänster. Det handlar bland annat om skogens förmåga att filtrera och lagra vatten, att upprätthålla en biologisk mångfald och skogens estetiska och kulturhistoriska betydelse. Allt det här är sådant som skogen producerar också i Finland och som vi alla kan dra nytta av. Det finns ingen direkt marknad för de här tjänsterna, naturen producerar dem gratis, och för att värdera dem har man gjort en uppskattning av samhällets nytta av tjänsterna. I Georgia kom man fram till att skogen producerar värden motsvarande 37 miljarder dollar årligen om den lämnas oavverkad.

För att ha något konkret att jämföra med redovisas också det sammanlagda värdet av produktionen vid Georgias såg- och träindustri. Det är lättare att redovisa och totalsumman är 28 miljarder dollar per år. Det är betydligt mindre än den sammanlagda summan av ekosystemtjänsterna. Avsikten med beräkningarna sägs vara att ”vägleda markägarna i deras val mellan att avverka eller inte”.

Det inte bara i USA som man forskar i vilka olika värden skogen producerar och försöker sätta en prislapp på dem. Till exempel har man både i Finland och i Sverige kunnat konstatera att folk mår bra av att vara ute i skogen. Spänningarna släpper, blodtrycket sjunker och humöret blir bättre, resultatet är friskare människor och lägre sjukvårdskostnader. Den logiska slutsatsen är att vi borde vara försiktiga med avverkningar och måna om att vi har rekreationsskogar för våra stressade karriärmänniskor. En annan femma är att de stressade människorna knappast anser sig ha tid att varva ner ute i skogen, det hör till det nya livet som kommer efter kollapsen.

Det som jag finner intressant i det hela är att flera forskargrupper efter ett ingående och noggrant arbete för att skapa nya ekonomiska värderingsinstrument för tjänster utan egentlig marknad tycks drabbas av en total blindhet för verkligheten när de presenterar sina resultat. I Georgia ställs skogsindustrins produktion helt kallt mot alternativet att låta bli att avverka. Med den informationen kan vem som helst förstå att det är lönsammare att låta skogen stå orörd än att avverka den.

Tänk att man inte ser möjligheterna att samtidigt producera både virke för industrin och ekosystemtjänster för samhället! De är inte alternativ som utesluter varandra. Skogen är en förnybar resurs som kan användas om och om igen. Att låta bli att använda den resursen är ingen hållbar lösning på varken miljöproblem eller sociala problem. Ett aktivt och ansvarsfullt skogsbruk kan tvärtom skapa större värden både på den materiella och immateriella sidan.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

Ledaren__________________________________14.3.2011

Skogspolitik är viktigt

I mars månad befinner jag mig 6 000 kilometer hemifrån på ett uppdrag för FAO i Mongoliet. Jag är här som konsult för att utarbeta enkla råd för praktiskt skogsbruk. Uppdraget är otroligt intressant och lärorikt. Det ger perspektiv på skogsbruk och en insikt om hur mycket vi vanligen tar för givet inom vårt eget skogsbruk.

Mongoliet var kommunistisk i sjuttio år och hade ett nära samarbete med Sovjetunionen. De sovjetiska universiteten stod öppna för mongoler och hela samhällsapparaten var mer eller mindre en kopia av den sovjetiska. När den kommunistiska regimen föll i Sovjet blev också Mongoliet en demokrati. I Mongoliet kom demokratin igång otroligt bra med flera partier och fria val. Övergången till marknadsekonomi var snabb och samhällets strukturer började byggas upp på nytt. Efter tjugo år av demokrati har den ekonomiska tillväxten tagit ordentlig fart och välståndet stiger snabbt i landet.

För skogsbrukets del ledde omställningen till att hela skogsadministrationen monterades ner. Den nya lagstiftningen siktade närmast in sig på att skydda skogarna. Möjligheten att förvalta och dra ekonomisk nytta av skogen förbisågs. Stora insatser har gjorts för att skydda skogen från skogsbränder och omfattande insektskador oroar. Tyngdpunkten har legat på att återbeskoga och försök att öka skogsarealen. Skogsbruket regleras idag av flera olika lagar som ofta står i konflikt med varandra. En tydlig skogspolitik har saknats och åtminstone med en finländares ögon sett är följderna dramatiska.

Genast efter kommunismens fall rådde en helt oreglerad marknadsekonomi. Den som först tog för sig av skogsresurserna var den som utnyttjade den. Motreaktionen blev ett totalförbud mot export av rundvirke till Kina och en hård begränsning av avverkningar. Att skogarna är skyddade och att avverkning av levande träd inte tillåts minskar ändå inte befolkningens behov av brännved och byggnadsmaterial. Om det visar sig att det går betydligt lättare att få tillstånd att hämta stock och brännved på brandhärjade områden är människorna inte konstigare funtade än att skogen börjar brinna oftare.

I mycket påminner Mongoliets barrskogar idag om läget i Finland för nästan hundra år sedan, brandhärjade och trashuggna. I Finland bar en klar och tydlig skogspolitik frukt. Tillväxten i våra skogar har fördubblats och vi utnyttjar idag den förnybara resursen skog på ett hållbart sätt. Att vi nått dit där vi står idag är inte en slump, det är resultatet av en målmedveten verksamhet som haft en bred politisk uppbackning. Det räcker inte med enbart punktinsatser och god skogsvård. Det måste finnas en helhetssyn som skapar en stabil marknad för skogens produkter. Utmaningen i Mongoliet idag är att se möjligheterna med skogen och att en förutsättning för en fungerande förvaltning av skogarna är en ekonomisk avkastning som kan finansiera förvaltningen. De är på god väg ditåt och om tjugo år finns det kanske en skogsindustri i landet igen.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

Ledaren__________________________________14.2.2011

Vi behöver nytt blod till skogsbranschen!

Det har länge, länge pratats om en förestående pensionsvåg inom skogsbranschen. I takt med att allt fler av de anställda inom skogsbranschen nått pensionsåldern har arbetena omorganiserats och effektiverats. Nya arbetstillfällen har inte uppstått i samma takt som folk gått i pension och den omtalade pensionsvågen har börjat kännas som en papperstiger.

Nu verkar det ändå som om risken för att vi kommer att drabbas av brist på utbildad arbetskraft rätt snart kommer att bli verklighet. Under de närmaste åren kommer 3 500 av de anställda inom hela skogssektorn årligen att nå pensionsålder. Samtidigt utexamineras bara 2 500 nya personer från yrkesinstitut, yrkeshögskolor och universitet. Siffrorna gäller Finlands skogssektor som helhet, med andra ord både skogsbruk och förädling.

För Svenskfinlands del vet vi att skogsutbildningarna inte haft för många sökande de senaste åren. Yrkesakademin som utbildar maskinförare fyller nätt och jämnt sina studieplatser, Axxell som utbildar skogsnaturvårdare har flera år haft det knapert, skogsbruksingenjörsutbildningen vid Novia i Ekenäs har haft flera årskullar med tomma platser och antalet svenskspråkiga forstmästarstudenter variera mellan noll och två per år. I februari–april är det ansökningstider igen (olika för olika stadier) och utbildarna hoppas på mera sökande.

Skogen lockar inte och jag undrar om en viktig orsak till det låga intresset är en onödigt pessimistisk bild av skogsbrukets framtid i Finland. Skogsindustrin har haft en svår period med flera nedläggningar de senaste åren. Det har haft större genomslag i media än nyheterna om de investeringar som gjorts för att hålla i gång de fabriker som finns kvar. Energisektorn har kommit att bli en viktig del av skogsbruket och här skapas hela tiden nya arbetstillfällen. Det handlar inte bara om små värmecentraler för bycentra, det rör sig också om storskalig produktion av elektricitet och fjärrvärme. Nästa naturliga steg inom energiområdet är att investera i framställning av biodiesel av trä. Tekniken finns och har gått igenom pilotskedet. EU:s beslut om att höja andelen förnybar energi i trafiken får nu en extra skjuts framåt av ett oljepris som igen har sprängt gränsen 100 dollar per fat. Vi hoppas förstås att den första investeringen görs i Finland och inte på kontinenten.

Det finns alltså ännu användning för våra skogar både för industriell förädling och för biologisk mångfald och olika slag av turism som kan ge ekonomisk avkastning. För att vi ska klara av att hålla hjulen rullande inom skogen behöver vi nytt folk som ger sig in i branschen med öppna sinnen. Folk som kan fylla platserna efter de som går i pension och folk som vill vara med och bygga ny verksamhet. Det kommer att finnas både lönsamhet och arbete inom skogsbranschen också i framtiden. Jobben inom skogsbranschen är ofta självständiga och nära både människor och natur. Skogsbruk är nog en bransch man kan rekommendera för unga som står inför ett stort val nu på våren.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

Ledaren__________________________________19.1.2011

Liberalisera skogslagen!

Det är med två ord vad arbetsgruppen som funderade på hur vi ska ge utrymme för större valmöjligheter i skogsvården kom fram till. Minister Anttila tillsatte arbetsgruppen i augusti 2010 med uppdraget att utreda och bedöma hur skogsvårdsmetoderna bör utvecklas för att ta i beaktande skogsägarnas egna mål och de skogspolitiska riktlinjerna för hållbart nyttjande och skötsel av skog.

Arbetsgruppen kom fram till att de rådande värderingarna i samhället har förändrats och att också skogsägarkåren håller på att genomgå en kraftig förändring. Individens rätt att fatta självständiga beslut och ta ansvar för sina handlingar värdesätts allt mer och samhällets rätt att besluta om vilka skogsvårdmetoder som skall vara tillåtna i skogsbruket ifrågasätts. En ny generation skogsägare som inte är lika ekonomiskt beroende av skogen tar småningom över skogsegendomarna. I takt med att välståndet ökar förändras värderingarna och många av skogsägarna har andra huvudsakliga mål än ekonomisk avkastning med sitt skogsbruk. Å andra sidan växer också gruppen skogsägare som sätter tydliga ekonomiska mål för sitt skogsbrukande. Möjligheten att få välja mellan olika alternativ upplevs som viktig idag. Det behöver i praktiken inte leda till stora förändringar, men det känns viktigt att själv få välja inriktning på sitt skogsbruk.

Den stora satsningen på att höja virkesproduktionen efter kriget har lyckats väl och både skogslagstiftningen och rådgivningen var länge inriktade på hög produktion. Det gör att vi idag har en stor virkesreserv att ta av och när skogarnas tillväxt nu är betydligt högre än uttaget är det svårt att hitta gångbara motiv för att hålla fast vid den linjen. Skogsbruk är en form av företagande där skogsbrukaren skall ha rätt att göra egna val och ta risker. Samtidigt som skogsbrukaren tar risker skall han också vara medveten om att han själv står för konsekvenserna av sina beslut. En del beslut kan orsaka ekonomiska förluster och de förlusterna står företagaren ensam för. Så länge som verksamheten inte är till skada för andra eller för naturen bör den vara tillåten.

Dagens skogslagstiftning ger redan stora friheter. Det mesta är möjligt, men om det avviker från det som anses normalt krävs särskilda motiveringar och skogscentralens bifall. Det har upplevts som diskriminerande av folk som vill bedriva blädningsskogsbruk och som inför varje åtgärd skall diskutera igenom saken med en myndighetsperson.

Rapporten innehåller flera konkreta förslag på hur skogslagstiftningen och rådgivningen kan förändras för att bättre motsvara de krav på individuella lösningar som ställs idag. Kravet på att bedriva ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk skall stå kvar och principen "Skog må icke skövlas" försvinner ingenstans. Skogslagen skall också framöver garantera att vi har välmående skogar. Arbetet går nu vidare med flera olika konsekvensbedömningar för att småningom komma fram till ett lagförslag som kan behandlas av nästa riksdag. 

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

Ledaren__________________________________10.12.2010

Snabba konjunktursvängningar

Året som gick ser ut att bli ett gott år för skogsindustrin. Priset på cellulosa sköt i höjden, efterfrågan på sågvaror steg och valutakurserna ändrades till vår fördel. Återhämtningen gick snabbt med höga priser och stora volymer vilket betyder goda ekonomiska resultat. Efter flera knaggliga år är det välkommet med ett bättre år för att fylla på i bolagens kassor.

Tyvärr verkar det nu som om konjunkturen skulle börja svänga för skogsindustrin. Lagren med sågvaror är fyllda och sågverken försöker nu bromsa produktionen så mycket de hinner. Det finns en enorm sågverkskapacitet i Europa och det tycks vara svårt att få produktionen att balansera med förbrukningen. När priserna stiger vill alla vara med och göra vinster och efter en tid svämmas marknaden över av virke med prisfall som följd. Rent konkret syns bromsandet som längre juluppehåll på sågarna, inköpsbegränsningar på stock, tillfälliga avverkningsstopp och en avvaktande hållning överlag.

De fortsatta problemen inom finanssektorn och i den offentliga ekonomin i många EU-länder leder till kraftiga sparåtgärder på många håll. Byggsektorn i Europa är ännu nere för räkning efter finanskrisen och de senaste räddningsoperationerna i Irland och oro för ekonomin i Portugal, Spanien och Italien har ytterligare bromsat investeringsivern. Det verkar som om byggandet skulle gå på sparlåga i Europa i ännu ett eller två år. Europa är vår klart viktigaste marknad och det går att förstå att sågverkscheferna är bekymrade.

Men på annat håll byggs det. Jag har nyss besökt Kina och sett en växande ekonomi och ett samhälle i kraftig utveckling. I Kina investeras det friskt i vägar, järnvägar och hus. Uttrycket att höghus växer som svampar ur jorden fick en ny innebörd för mig när jag såg skogen av byggkranar i utkanten av Peking. Ett litet krux är att kineserna inte bygger i trä. De bygger i betong, stål, glas och sten. Kina använder fem gånger mer betong per capita än världsmedborgaren i snitt! Det finns ändå ett enormt behov av virke i Kina. Det finns redan en växande mellanklass som vill ha boendekvalitet till exempel i form av träprodukter som golv, paneler, dörrar och fönster. Den kinesiska marknaden växer så det knakar och kan ge nya exportmöjligheter.

Vi skall inte heller glömma bort den inhemska marknaden. Vi pratar ofta om export, men en stor andel av det sågade virket säljs i hemlandet. I småhus använder vi mycket trä, men när det gäller att bygga höghus i trä finns mycket att göra. Det har skett en attitydförändring till att bygga högt i trä efter flera lyckade byggen både utomlands och här i Finland. Man har bevisat att det går att bygga säkra hus i trä och att högre kostnader uppvägs av kortare byggnadstid. Det som nu behövs är att vidareutveckla byggkoncepten och ingenjörsprodukter av trä. För att trä skall ha en chans måste det bli lika enkelt att bygga i trä som i stål och betong. Ökade volymer ger skalfördelar och effektivitet i byggandet, den vägen kan kostnaderna sänkas så att trä får ännu flera fördelar. Det löser inte de akuta problemen med vikande efterfrågan, men har betydelse på sikt.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

 

Ledaren__________________________________8.11.2010

Skogsbrukets kostnader ökar

Efter en lång tid av effektivering och sjunkande kostnader inom avverkning och skogsskötsel kan man nu se att kostnaderna börjat stiga igen. Det finns flera orsaker till att kostnaderna stiger. Några saker kan gå rätt snabbt att ordna medan andra kräver långsiktigt arbete som ger resultat först efter tiotals år.

På avverkningssidan är skogsarbetena i Finland idag helt mekaniserade. Engreppsskördaren är färdigutvecklad och nya innovationer ger bara små ökningar i produktiviteten. Maskinerna kan ändå utnyttjas effektivare än idag genom bättre organisering av arbetet. Dyrbar tid går till spillo när maskinerna flyttas mellan olika stämplingar och genom att ge entreprenörerna bättre möjligheter att planera sin verksamhet kan de använda mer tid i skogen och mindre på vägen.

Kostnaderna för markberedning, plantering och plantskogsskötsel har också börjat stiga. Det blir allt svårare att få tag på arbetskraft och arbetskåren åldras. Det är bara ett faktum att arbetstakten i kroppsligt arbete sjunker när man blir äldre. Ett annat faktum är att det tar tid att lära sig att arbeta effektivt, också med röjsåg och planteringsrör. Tillfällig arbetskraft sänker produktiviteten och det blir dyrt om en allt större del av arbetena skall utföras av lärlingar. Både plantering och röjning går att mekanisera, men det är först nu som tekniken på allvar börjar utvecklas.

Splittringen av skogsfastigheterna och skogsägandet har lyfts fram som en orsak till ökade kostnader. Splittringen höjer nog kostnaderna för administration inom alla organisationer som jobbar inom skogsbruket, men kostnaderna för arbetet som utförs i skogen kanske inte påverkas så mycket. Att skapa större skogsfastigheter och billigare förvaltning kräver politisk vilja och tar tid. Vi kan som norrmännen begränsa arvsrätten eller så kan vi skapa skatteregler som missgynnar små fastigheter. Frågan är om vi verkligen vill det. Ett alternativ som verkar möjligt är att gå in för nya ägoformer och den vägen skapa bättre möjligheter för rationell verksamhet.

Ett snabbt och effektivt sätt att kapa kostnader inom skogsbruket är att skapa större behandlingsenheter. Vid inventeringsarbetet för skogsbruksplaneringen delas skogen in i figurer som ritas in på kartan. Figurernas storlek har minskat när inventeringsarbetet blivit noggrannare. För varje figur ges åtgärdsförslag och det är naturligt att ta beslut om en figur åt gången. Alla arbeten har ändå en startkostnad och taxametern startar aldrig på noll. Därför skulle det vara viktigt att behandla flera figurer på en gång. Det gäller också att se framåt och tänka på kostnader i framtiden. Vid slutavverkningen kan startkostnaden spridas på en betydligt större mängd virke än vid förstagallringen och flyttningskostnaden för markberedaren är den samma oberoende av om uppdraget gäller en halv eller fem hektar. Den här åtgärden kan vi börja med idag – utan utvecklingskostnader dessutom.

 

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

Ledaren__________________________________11.10.2010

Fungerar lagen om finansiering av hållbart skogsbruk?

 

Med lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (Kemera-lagen) regleras hur olika subventioner kanaliseras till skogsbruket. I detta nummer presenterar Skogsvårdsskolan vilka stödformer som finns tillgängliga för skogsägarna i dag. Lagen är en fortsättning på en lång rad så kallade skogsförbättringslagar. Den första skogsförbättringslagen stiftades redan 1928 med syfte att sporra skogsägarna till att genom odling förnya bestånd i underproduktion och till att dika torvmarker för att höja virkesproduktionen. Skogsförbättringen har med åren vuxit till sig och nya arbetsslag och finansieringsobjekt har tagits med allt eftersom nya behov uppstått.

Den grundläggande tanken bakom finansieringslagen är att hela samhällsekonomin drar nytta av att skogarna sköts på ett hållbart sätt, som garanterar att vi även i framtiden kommer att ha möjligheter att utnyttja skogen för olika ändamål. Eftersom investeringarna i skogsbruket arbetar på lång sikt och det hör till undantagen att den som sår också skulle få ta del av hela skörden, har man sett ett behov av att på olika sätt stöda investeringarna. Om man ser till virkesproduktionen och effektiviteten i dagens skogsbruk har skogsförbättringsverksamheten varit en succé som står sig mycket väl också i internationell jämförelse.

Verksamheten började med att restaurera och återbeskoga skövlade skogar. Motsvarande verksamhet stöds förresten med stora summor idag i tropikerna för att stävja klimatuppvärmningen genom att säkra att det finns skogar som kan binda kol från atmosfären. En annan gren var att förvandla torvmarker till produktiv skogsmark genom dikning. Skogsvägsprojekten som till stor del har genomförts med hjälp av skogsförbättringsmedel har varit avgörande för skogsbrukets effektivitet.

I nu gällande lag lyfts också tryggandet av skogsnaturens mångfald och olika naturvårdsprojekt fram som viktiga investeringar i de framtida skogarna. Det är en riktig satsning för att garantera att det satsas tillräckligt på naturvården och för att ge skogsägare som har mark med höga naturvärden samma möjligheter till utkomst som andra skogsägare.

Det som däremot bekymrar är sättet för hur statens medel beviljas. År efter år upprepas samma visa, när hösten kommer är anslagen för en del arbetsslag slut och skogsägarna måste vänta tills nya pengar fördelats inom ramen för statens tilläggsbudget eller i värsta fall till nästa år. Den som utfört arbetet vill ha sin lön genast oberoende av på vilken sida av året stöden utbetalas. Likviditet måste finnas och i värsta fall får man ta ett kortfristigt lån för att klara av sina betalningar. Det kan inte få fortsätta på samma sätt!

Ett annat bekymmer är vård av ungskogar och uttag av energived. Dagens stödpolitik leder lätt till att man maximerar mängden stödpengar på bekostnad av ungskogens utveckling. Tanken var att man med pengarna skulle städa upp i skogar som blivit eftersatta, inte att det skulle uppstå nya skogar med behov av finansieringsstöd.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

 

Ledaren__________________________________6.9.2010

Större valfrihet att vänta i skogsbruket?

Den senaste revideringen av skogslagen förde inte med sig några stora förändringar i hur skogsbruket regleras i Finland. Lagen öppnades och skrevs om för att motsvara de principer som fastställs i grundlagen. Förändringarna handlade närmast om att göra lagtexten tydligare och exaktare. I stället för att hänvisa till detaljer i förordningar och ministeriebeslut skrevs detaljerna in i lagen. I samma veva övervägde man att göra en större revidering av skogslagen men så blev alltså inte fallet.

De organisationer som lobbar för att alternativa skogsbruksmetoder skall tas in i lagtexten och få ett officiellt godkännande hade stora förväntningar på en större omändring. Besvikelsen har varit stor och kritiken har inte låtit vänta på sig. Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila har bemött kritiken och hon har nu tillsatt en bred arbetsgrupp som skall utreda förutsättningarna för att öka skogsägarnas valfrihet när det kommer till att välja hur deras skogar skall skötas.

Arbetsgruppen som leds av avdelningschef Juha Ojala kommer att se på skogsbruket ur flera synvinklar. Tyngdpunkterna kommer att ligga på tre olika mål för skogsägandet: ekonomisk lönsamhet, höga rekreationsvärden och höga naturvårdsvärden. De allra flesta skogsägare kombinerar dessa mål, men sätter olika vikt vid dem. Arbetsgruppen skall ta ställning till hur målen kan uppnås och till vilka delar lagstiftningen ännu behöver kompletteras. Uppdraget är utmanande och i arbetet kommer man säkert att stöta på områden där vi har stora kunskapsluckor. Vet vi till exempel tillräckligt om blädningsbruk för att kunna definiera vilka skogsmarker som är lämpliga för metoden. Om inte får vi öka forskningsinsatserna på de områden där vi vet för lite.

Att lyfta fram den enskilda skogsägarens mål med sitt skogsbrukande är ett steg i rätt riktning. När skogsägaren har bestämt sig för vad han vill uppnå med sin skog har han lättare att fatta beslut och blir då också en aktivare skogsbrukare. Samtidigt som skogsägaren får ett mervärde genom ett aktivt skogsbruk skapas virkesflöden och arbetstillfällen som gagnar hela samhället.

Skogssektorn är kanske lite rädd för att nya skogsbruksmetoder på sikt kommer att minska virkesproduktionen och strypa virkesflödet. Skogsindustrin berättar med jämna mellanrum att de är oroliga över att virkesförsörjningen kommer att fungera sämre i framtiden. Det fanns en tid när nästan all fokus låg på antalet producerade kubikmeter virke. Den tiden är förbi och inom privatskogsbruket skall vi koncentrera oss på ett skogsbruk som ger den enskilda skogsägaren största möjliga nytta med hänsyn till miljö och andra människor. För en del skogsägare kan det betyda att ett välvårdat och trivsamt landskap nära huset känns viktigare än att hugga kalt och sälja allt virke på en gång. Det skall väl vara helt i sin ordning när det sker på eget initiativ.

JOHNNY SVED

johnny.sved@tapio.fi

 

 

 

 

 

 

Ledaren__________________________________18.8.2010

Fart på virkeshandeln igen

Konjunkturen har svängt och efterfrågan på virke har stigit igen. Det här syns framförallt genom att skogsbolagen höjt virkespriserna och det har gett resultat i ett ökat utbud. Virkeshandelns volymer ligger nu på en normal nivå efter en mycket svag inledning på året. Virkeslagren är i det närmaste tömda och även om det finns en viss osäkerhet i marknaden för slutprodukterna finns ett stort behov av nya virkesaffärer för att hålla hjulen rullande.

Timmerpriserna har reagerat först och jämfört med ifjol har priserna stigit med tjugofem procent. Det är alltid svårt att sia om framtiden och säga när priserna kommer att toppa. Att pristoppen passerats syns när priserna börjar sjunka igen. Det verkar ändå som om industrin skulle dra sig för att upprepa prisrallyt från 2007. En tydlig signal kom från Stora Enso som tidigt gick med permitteringsvarsel på sina sågar med hänvisning till eventuell råvarubrist. Den här gången drar man sig både för att köpa virke till överpriser och att skapa överutbud av sågade varor. Det finns tillräckligt med outnyttjad kapacitet i Europa för att totalt såga sönder marknaden om allt genast tas i bruk.

Sågarna i Finland får nu draghjälp av att svenska kronan stärkts betydligt i förhållande till euron och av att konkurrenterna i Centraleuropa har problem med att få in tillräckligt med timmer till sina sågverk. Nu finns det goda förutsättningar att ta tillbaka förlorade marknadsandelar om bara virkeshandeln hålls igång.

Även om byggnadskonjunkturen inte är urstark stöds efterfrågan på byggnadsvirke av en politisk vilja att befrämja användningen av trä som ett koldioxidneutralt byggnadsmaterial. Fransmännen har gått från ord till handling och bestämt att nya byggnader i snitt skall innehålla 25 liter virke per kvadratmeter byggnadsyta i år och kravet skärps till 35 liter 2011. Det kan låta som obetydliga virkesmängder, men faktum är att användning av trä är låg och ökningen är både stor och snabb. Om andra länder dessutom följer efter kan det bli mycket goda tider för alla dem som skall leverera virket!

Höjda stockpriser är alltid välkommet och viktigt med tanke på ekonomin i skogsbruket. Cirka sjuttio procent av skogsbrukets intäkter kommer från stockförsäljning. Ändå kan man inte låta bli att fråga sig varför ingenting hänt med massavedspriserna. Priset på cellulosa har stigit kraftigt sedan årsskiftet medan priset på råvaran inte just har rört på sig. De stora skogsbolagen redovisar i sina halvårsrapporter kraftigt förbättrad lönsamhet. Det är framförallt cellulosa och pappersindustrin som förbättrat sina resultat och då tycker man ju att betalningsförmågan för massaved borde ha blivit betydligt bättre. Är det ändå så att affärerna med slutavverkningarna och intilliggande gallringar hämtar tillräckligt mycket virke för att täcka den kemiska industrins behov? Då kan prishöjningen på massaved låta vänta på sig. Det är synd med tanke på att aktiviteten i massavedsbetonade gallringar borde höjas om vi i framtiden skall ha stock att sälja.

Staten ger ännu till årsskiftet en skattelättnad på tjugofem procent. Det är kanske värt att överväga en virkesaffär i höst.

Johnny Sved

 

Ledaren__________________________________15.6.2010

En miljon till idag

 

Under sommarmånaderna växer skogarna i Finland drygt en miljon kubikmeter per dag. Tillväxtperioden är kort men intensiv. På några sommarmånader skjuter träden skott, blommar, växer och bildar knoppar för att stå färdiga inför nästa sommars tillväxtperiod. Vi har tagit väl hand om våra skogar och det syns i tillväxtsiffrorna. På dryga femtio år har tillväxten nästan fördubblats. Via riksskogstaxeringen har vi kunnat följa med hur skogarna har återhämtat sig från dimensionsblädningens tider. På 1960-talet räknade forskarna på Skogsforskningsinstitutet ut att tillväxten kunde höjas till 100 miljoner kubikmeter per år. För att hålla sin trovärdighet gav forskarna inte stor offentlighet åt siffran, man var rädd för att bli stämplad som drömmare. Siffran nämndes på sin höjd som ett avlägset mål som kunde nås om alla tillgängliga medel togs i användning. Idag har vi nått den magiska gränsen och skogarna växer faktiskt 100 miljoner kubikmeter per år!

Bakom tillväxthöjningen står flera olika åtgärder. Förädlat skogsodlingsmaterial, lyckade skogsförnyelser, dikning och god skogsvård har gett oss virkesrika och friska skogar som producerar värdefullt virke. Nu står vi inför ett val. Skall vi hålla kvar den höga nivå på skogsvården som vi nådde i Finland och ytterligare höja tillväxten eller skall vi strunta i hur förnyelserna lyckas och hur ungskogarna mår? Det är fullt möjligt att med små investeringar nå en tillväxt på 120 miljoner kubikmeter per år.

Grunden är lagd och genom att underhålla dikessystem och fortsätta med snabb och effektiv skogsförnyelse med förädlat frö kan vi ytterligare höja tillväxten. Skogsträdsförädlingen är en mycket långsiktig verksamhet. För tallens del produceras nu så mycket förädlat frö i fröplantager att det räcker till för all skogsodling. Småningom kan vi övergå till frö från nästa generations fröplantager och också för granens del kommer mängden förädlat frö att öka. Tekniken för markberedning har utvecklats och vi har långa erfarenheter av skogsodling. Genom att använda rätt metod på rätt plats blir skogsförnyelserna effektivare och den nya skogen kommer snabbare igång. Tyvärr visar resultaten från senaste riksskogstaxering att kvaliteten på både skogsförnyelser och ungskogar sjunkit. I förlängningen betyder det att vi i medeltal kommer att få skogar med både lägre tillväxt och sämre kvalitet på virket.

Vad skall vi då med allt virke till? Ifjol uppmärksammades en forskningsrapport som förutspår att skogsindustrins virkesanvändning kommer att fortsätta minska så att industrins behov faller under 50 miljoner kubikmeter per år. Det är sant att pappersindustrin kämpar med stora problem och att flera pappersmaskiner tagits ur bruk. Livet tar ändå inte slut med några nedläggningar. Näringslivet hittar nya produkter och marknader när tiden för de gamla runnit ut. En förutsättning är att det finns råvaror och leveranstrygghet, det är ju betydligt lättare att förädla det virke som finns än det som inte finns.

Virke behövs nu och i framtiden och vi har kunskapen att producera virke, nu gäller det att använda den.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

 

Ledaren__________________________________12.5.2010

Dags att höja kvaliteten

Det är med oro som jag tar del av skogscentralernas rapport över uppföljningen av resultaten vid virkesdrivning ifjol. Skogscentralerna har granskat 453 gallringar och 170 energivedsgallringar. Vid energivedsgallring har granskarna gjort anmärkning på resultatet i hela 53 procent av fallen! I vanliga gallringar uppgår samma siffra till 31 procent.

De vanligaste orsakerna till anmärkning är att gallringen har gjorts för hårt och att det finns skador på de kvarlämnade träden. Om gallringen gjorts för hårt finns det för få träd kvar som kan dra nytta av det nya växtutrymmet och skogsägaren går miste om virkestillväxt. När täta ungskogar gallras hårt finns också en betydande risk för senare storm- eller snöskador, det betyder mindre produktion och mindre inkomster i senare gallringar.

Skador på kvarlämnade stammar är allvarliga med tanke på framtida avkastning. När barken skrapas bort öppnas vägen för olika svampinfektioner med färgfel och sämre tillväxt. Skador som går ända in till veden syns som lyror i stocken längre fram och är en orsak till vrakning av stocken. När stamskador uppstår redan vid första gallringen minskar det mängden stock som kan tas ut i följande gallringar. Det kanske finns tillräckligt med felfria träd som kan stå kvar till slutavverkningen, men ekonomin blir ändå lidande i gallringarna om senare gallringar går ut på att korrigera skadorna från första gallringen.

Med tanke på våra ambitioner att radikalt höja uttaget av energived från unga skogar är granskningsresultet alarmerande. Energivedsgallring är ofta ett försök att rädda ungskogar som inte röjts och gallrats i tid. Stödet för uttag av energived gör att en röjningskostnad kan förvandlas till en liten gallringsintäkt. Det är i och för sig bra att ungskogarna gallras, men det borde inte ske på bekostnad av framtida timmerproduktion. Ett problem med första gallring rent allmänt är att avverkningskostnaderna skjuter i höjden, speciellt om stammarna är klena. Det gäller oberoende av om virket går till cellulosaindustrin eller till energiproduktion. Det är alltid lika dyrt att sysselsätta en avverkningsmaskin med att plocka ut metspön ur skogen. Energivedssortimentet minskar inte vikten av en god plantskogsskötsel.

Det är dags att höja kvaliteten i alla skogsvårdsarbeten. Skogsvårdsföreningarna kommer nu på bred front med garanti för att planterad skog överlever den första växtsäsongen. Ett bra initiativ. Men kvalitetstänkandet kan och borde föras ännu längre. Ingen vill väl egentligen utföra ett dåligt arbete och en fungerande egenkontroll av utfört arbete kan med små medel hämta stora kvalitetsvinster i arbete som arbete. Det kan ändå hända att gränsen för vad som är ett gott resultat är oklar och också vart man själv når kan vara oklart. När man kan jämföra resultaten från egenkontrollen med de mål som skall nås ser man var bristerna finns och kan ta tag i problemen.

Att kräva god kvalitet på skogsvårdsarbeten är inte att vara besvärlig, det visar att man bryr sig om sin skog och att man sätter värde på väl utfört arbete.

JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi

Ledaren__________________________________14.4.2010

En energisk framtid väntar skogsbruket

Energipris, inmatningstariffer, energibeskattning, miljövänlighet, förnybarhet, importberoende, leveranstrygghet och många andra saker kring energi har diskuterats flitigt på den politiska arenan den senaste tiden. Energibranschen är stor och viktig för att samhället skall fungera. Det är lätt för konsumenterna att byta elproducent och inom Norden handlar energibolagen med sin elektricitet på en gemensam börs. Konkurrensutsättningen skall hålla energibolagens vinstmarginaler på en acceptabel nivå.
Priset på energi bestäms ändå långt av produktionskostnaderna och de igen regleras genom politik. Genom straffskatter och handel med utsläppsrätter höjs priset på fossila bränslen så att andra energiformer blir konkurrenskraftiga. Inmatningstariffer garanterar att producenten får ett minimipris för sin energi och minskar investerarnas risker. Investeringsstöd kan sänka merkostnaden för en del energiformer, och så vidare. Länderna i Europeiska Unionen har gemensamt förbundit sig att minska utsläppen av växthusgaser och öka andelen förnybar energi i energiproduktionen. Finland har ålagts att höja andelen förnybar energi till hela 38 % före 2020. För att nå det målet krävs stora omställningar i energibranschen.
En av omställningarna är att hämta allt mer energi i våra skogar. I mitten av april presenterade näringsminister Mauri Pekkarinen sitt förslag till stödpaket för förnybar energi för regeringen. Hela paketet går på nästan en miljard euro under tio år och målet är att produktionen av förnybar energi skall öka med 30 TWh per år. En femtedel skall produceras med vindkraft, en liten del med biogas och resten med biomassa (= energived). Det betyder att användningen av energived på tio år skall fyrdubblas och växa till 17 miljoner kubikmeter.
En av frågeställningarna är hur anskaffningen av energived skall stödas i framtiden. Idag kan skogsägaren få ett stöd om 7 euro per kubikmeter för energived som hämtas ut i samband med iståndsättning av ungskog. Att stödet är bundet till vård av ungskog är ingen god lösning. Det har styrt in oss på en väg där försummad plantskogsvård kompenseras med stöd för energived. Klena stammar är dyra att hantera oberoende av om de kommer att flisas för att bli cellulosa, värmeenergi eller biodiesel. Det är fel att betala ut stöd för att drivningskostnaderna blivit skyhöga på grund av tidigare försummelser! Genom att slopa begränsningen på att skogen inte får vara grövre än 16 cm och rikta stödet till virke från alla förstagallringar skulle vi vinna mycket. Intresset för att gallra skulle öka och betydelsen av god plantskogsvård skulle bli tydlig. Sammantaget skulle det ge ett lönsammare skogsbruk och bättre garantier för att vi också i framtiden har grovt virke för sågindustrin.

Johnny Sved

Ledaren__________________________________11.3.2010

Varför ser framtiden ljusare ut i Sverige?

Det är med lite avundsjuka som jag läst svenska facktidningar under det senaste halvåret. Medan vi i Finland grävt ner oss i den omöjliga situationen på både den inhemska och globala marknaden berättar man om stora investeringar i Sverige. Holmen bygger stort i Braviken nära Norrköping och Södra skogsägarna planerar ett lika stort sågverk i Värö nära Göteborg. Produktionen vid de nya storsågarna är planerad till 750 000 m³ sågad vara per år. Tillsammans kommer sågarna att sluka tre miljoner kubikmeter rundvirke. Företag som Rörvik, Vida, Derome, ATA och Boo- Forssjö har också ökat sin sågverkskapacitet.
Hela förklaringen ligger inte i att svenskarna haft nytta av en svag krona. Danske Bank räknar i sin senaste ekonomiska rapport Skog & Ekonomi att kronan skall ha en växelkurs på cirka 9,60 kronor för en
euro. Förstås har den svenska exportindustrin varit mer än nöjd med den fördel man fick av att kronan försvagades under finanskrisen. Investeringar i stora industrianläggningar bygger ändå inte på tillfälliga
valutafördelar utan på en långsiktig analys av marknaden. Finns det kunder för produkterna och finns råvara, energi och arbetskraft till konkurrenskraftigt pris?
Eftersom svenskarna investerar friskt måste de se ljust på framtiden. Konkurrensen om stocken kommer att bli hård i södra Sverige och man måste kalkylera med höjda virkespriser och kanske en utslagning av
mindre effektiva sågar. De nya sågarna har en högre såghastighet och en logistisk fördel i och med att de byggs intill massa och pappersindustri. Det man förlorar på stora anskaffningsområden med långa transporter tar man delvis igen på korta flistransporter och högre virkespris kompenseras av högre produktivitet.
I tidningen Vi Skogsägare säger Södra Timbers VD Peter Nilsson " Vi tror på trä och ett ökat byggande i trä". På marknadssidan ser han växande efterfrågan i hemlandet, USA, Kina och Indien. Det kommer att finnas ett stort behov av virke till byggnadsindustrin. Han konstaterar också att flera länder har stora problem med att få fram råvara till sin industri.
Västra Kanada är drabbat av enorma insektangrepp och i Tyskland och Österrike är virkesmarknaden svår. Vi kan lägga till att Ryssland nog har stora skogsresurser men för att komma åt resurserna krävs stora investeringar i både skogsvägar och det allmänna vägnätet.
Så var står vi i Finland? Visst måste det väl finnas utrymme för finskt virke också på samma marknader när det börjar dra igen. Ändå räknar vi pessimistiskt med permanent minskade volymer i framtiden. Trots att vi har ett väl fungerande skogsbruk och skogarna växer som aldrig förr.
Nej, vi borde se det positiva och satsa på att vara med när tåget går!

Johnny Sved

 

Ledaren__________________________________16.2.2010

Äntligen en riktig vinter!

Efter flera år med milda vintrar har vi äntligen fått en ordentligt kall och snörik vinter. Temperaturen har ofta krupit ner till - 20 ºC och kallare. I stället för regn i januari som vi vid kusten nästan hunnit bli vana med har all nederbörd kommit som snö i vinter. Trots hård kyla har förhållandena inte varit helt perfekta för avverkning på alla marker. Det tjocka snötäcket har isolerat bra och långa och hårda köldperioder till trots har det tagit tid för tjälen att gå djupt ner i marken. Överlag har vi ändå ett fantastiskt vinterföre.

Vinterföret har gjort att man i vinter kunnat avverka objekt som länge fått stå på väntelistan. I kombination med den mycket svaga virkeshandeln ifjol betyder det att virkesköparnas rotlager minskar kraftigt i vinter. Framförallt minskar antalet inköpta vinterstämplingar. En lättare lagersituation borde öppna för en livligare virkeshandel under 2010. När köparna har möjlighet att ge anbud också på annat än russinen i kakan ökar intresset hos skogsägarna och utbudet kan öka i takt med efterfrågan. Vi kanske kan få en balans i virkeshandeln igen.

Det är flera år sedan vi haft ett normalläge på virkesmarknaden. Skogsindustrin klagar över att virkeshandeln inte fungerar ordentligt. Priserna åker berg- och dalbana och utbudet av virke är mycket ojämnt. Jag tycker själv att vår avreglerade virkesmarknad egentligen fungerar rätt bra så länge den inte manipuleras. När priserna på sågvaror steg 2007 höjdes timmerpriserna både snabbt och kraftigt för att få fart på virkeshandeln. Och visst tog det fart. Skogsägarna bjöd ut virke som aldrig förr när de tyckte att de fick bra betalt. När efterfrågan och priserna sjönk minskade utbudet. Det låter onekligen som en fungerande marknad.

Följande år slog vår östra granne vakt om sin virkesresurs och höjde exporttullarna som planerat. Oroliga för att det inhemska virket skulle räcka till lobbade man fram skattefrihet på virke från förstagallringar och skattelindring för alla virkesaffärer fram till 31.12.2010 med en halvering av skatteförmånen 31.12.2009. Skogsägarna uppmanades vara fosterländska och nu säkra industrins råvaruförsörjning. Vem skulle dra nytta av skatteförmånen? Skogsägarna tänkte förstås att prisnivån skulle hållas och att de skulle få full nytta och att industrin skulle nöja sig med säkrade leveranser.

När det visade sig att priserna ändå fortsatte sjunka började man avvakta och vänta ut varandra. Sista veckan i augusti 2008 slogs rekord i virkeshandeln när fristen för skattefrihet på förstagallring gick ut. I december 2009 gjordes avtal på en tredjedel av allt virke som såldes under hela fjolåret, med betoning på de sista två veckorna. Jag gissar att vi upplever något liknande i december 2010. Visst har det varit knyckigt, men kan man verkligen skylla på en dåligt fungerande marknad?

 

Johnny Sved 

 

Ledaren__________________________________19.1.2010

Ett nytt årtionde och nya möjligheter!

För skogsindustrin i Finland avslutades 00-talet i molltoner. Nyheterna om tillfälligt minskad produktion i fabrikerna övergick i nyheter om nedläggning av pappersfabriker, cellulosafabriker, sågverk och fanerfabriker. Den industri som vi så länge varit stolta över verkar inte längre vara konkurrenskraftig.
I allt elände är det lätt att glömma bort att det också gjorts stora investeringar i de fabriker som blivit kvar i drift och som man valt att satsa på. Det är inte slut med skogsindustrin för att de minst lönsamma fabrikerna läggs ner. Den globala ekonomin börjar långsamt återhämta sig och efter det stålbad som vi nu gått igenom kommer lönsamheten att öka igen. De finländska enheterna är trimmade och har alla möjligheter att ligga i topp i bolagens räkenskaper när konjunkturen svänger. Med bättre lönsamhet följer större efterfrågan på virke och högre virkespriser.
Vad som kommer att hända inom energisektorn och energipolitiken under 10-talet är en intressant fråga. Trä är ett förnybart, koldioxidneutralt bränsle som är inhemskt. Hur mycket trä som kommer att användas i energiproduktionen beror mycket på vilken politik som bedrivs. Vårt mål är att tredubbla användningen av skogsflis i energiproduktionen mellan 2005 och 2015 och vi är på god väg mot målet. Vi har vant oss vid att hyggena städas på både ris och stubbar och att energived tas tillvara också vid gallringarna.
Skogsindustrin ser snett på att en del massaved eldas upp i värmeverken, men de har också sett nya möjligheter inom energisektorn. Det är inte bara direkt energiproduktion som är intressant. Bioraffinaderier kan bli nästa stora succé för den kemiska skogsindustrin. Processerna är långt utvecklade och pilotanläggningar byggs och testkörs som bäst. Det som nu görs av olja kan lika gärna göras av skogsflis. Skogsbolagen har redan en fungerande virkesanskaffning och kan styra virket till direkt energiproduktion, bioraffinaderier eller traditionell skogsindustri allt beroende på kvalitetskrav och var man för tillfället får den största förädlingsvinsten. Kanske PEFC-certifierad biodiesel blir nästa produkt som lyfter vår industri.
Turism och ekosystemtjänster kan kännas som ren teori och långt från verkligheten inom skogsbranschen. Faktum är ändå att skogsägarna redan nu kan sälja naturvärden till staten och om vi får till stånd ett klimatavtal kan kolsänkor bli en ny produkt för skogsbruket. I takt med att vi urbaniseras köper folk allt mer tjänster och upplevelser. Visst skall det gå att sälja safariresor till den finska skogen också, bara servicen är tillräckligt bra.
Den konservativa, mossiga skogsbranschen är ju ändå full av möjligheter!

 

Johnny Sved

Ledaren__________________________________7.12.2009 

E-tjänsterna kommer på bred front

Som ett Nokia-land har vi den uppfattningen att Finland ligger i världstoppen i utvecklingen av e-tjänster, dvs. olika interaktiva samhällstjänster via internet. Internationella jämförelser visar dock att vi halkar efter p.g.a. bristande resurser samt bristfällig ledning och koordinering inom statsförvaltningen. Också den blinda tron på mobilteknikens möjligheter har gjort att vi t.ex. ligger mycket efter Sverige vid utbyggandet av fiberkabelnätet. Hur är då läget med e-tjänster inom skogssektorn i Finland?
Staten har de senaste åren styrt betydande finansiering till att utveckla de skogliga e-tjänsterna. I det första skedet görs satsningar på att underlätta kommunikationen mellan organisationer. Största delen av avverkningsanmälningarna och annan myndighetsrapportering fungerar idag via nätet med stor rationaliseringsnytta jämfört med tidigare praxis.
Nu beviljar staten också betydande finansiering till utveckling av e-tjänster till skogsägare. Skogsägarna har redan länge erbjudits information via nätet och bl.a. möjligheten att upprätthålla sin skogbruksplan
via nätet. Interaktiva planeringstjänster, förmedling och beställning av olika skogsvårdstjänster samt anhållan om olika statliga stöd är exempel på saker som skogsägaren kan enklast och snabbast sköta via internet i framtiden.
Införandet av e-tjänster är en stor omställning också för alla skogliga organisationer som måste ta frågan i beaktande i sin utveckling. Det är både dyrt och tidskrävande att utveckla e-tjänster och det gäller att göra rätta strategiska beslut i tid.
Processen är ingalunda smärtfri. Innan tjänsterna ovan fungerar väl måste många praktiska frågor lösas. En viktig fråga är informations- och rättskyddet. Frågan om vem som har tillgång till olika uppgifter har inte kunnat lösas och sätter käppar i hjulet för utvecklingen. Problemet är dels juridiskt och dels intressepolitiskt. En vettig lösning i frågan måste hittas. Alla skogsägare har inte tillgång till internet och de måste också garanteras möjligheten att sköta sina ärenden på annat sätt.
Vi ser framemot välfungerande e-tjänster som ger skogsägaren mera tid att vistas i skogen och inte framför datorskärmen!
Jag övergår till internationella uppgifter på Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio på heltid och forstmästare Johnny Sved tillträder som ny chefredaktör från årsskiftet. Jag vill tacka alla läsare för att ni enligt läsarundersökningar och annan respons ger Skogsbruket ett gott betyg. Redaktionen arbetar aktivt för att tidningen ska ännu bättre betjäna era önskemål och intressen.
God Jul och framgångsrikt Gott Nytt År!

Klaus Yrjönen

Ledaren_________________________________12.11.2009

Skogsvård i förändring

Skogsvården står nu inför många förändringar. Drivkraften i den här processen är ökningen av efterfrågan och priset på energived. Att ta till vara hyggesrester från slutavverkningar hör redan till det normala, stubbrytning är starkt på kommande liksom energivedsgallringar. Den traditionella skogsvårdsmodellen som varit dominerande de senaste decennierna kommer sannolikt att förändras mer än på länge.
Ristäkten underlättar markberedningen och i vissa fall, t.ex. med tanke på rekreationsvärden, kan man efter ristäkt plantera utan markberedning. Rotrötan som är ett stort gissel i skogsvården, kan man få i schack genom att avlägsna stubbarna. Hittills har det i praktiken inte funnits andra sätt att sanera rotröteinfekterad mark än att byta trädslag, vilket görs för sällan på grund av älgskaderisk och kvalitetsproblem. Men stubbrytningen påverkar marken också på många andra sätt. Tillpackning av marken kan t.ex. bli en följd i vissa förhållanden. Så en viss försiktighet är säkert på plats så att forskningen och metodutvecklingen hinner med. Det är inte heller så enkelt att man kan betrakta ett ombökat område som markberett då stubbarna brutits. Egentligen borde man betrakta markberedningen som en skild åtgärd fastän den görs samtidigt och med samma maskin som stubbrytningen.
Maskinerna och metoderna för energivedsgallringar utvecklas också snabbt. Denna utveckling har till en del styrts av reglerna för statsstöd till ungskogsgallringar. Då man planerar skogsvårdsstrategin för framtiden lönar det sig ändå inte att basera strategin på nuvarande regelverk, eftersom det helt säkert kommer att ske förändringar i både regelverk och stödbelopp. Däremot är det dags att i vissa fall justera uppåt täthetsnormerna för plantbestånd. De nuvarande rekommendationerna grundar sig på att man vid första gallringar tar ut enbart massaved med en minimitoppdiameter på 6 cm eller mera. Tillvaratagande av energived motiverar ibland att lämna plantbestånden efter röjningen något tätare än hittills. En följd av detta är då att första gallringen måste göras något tidigare än hittills. Att lämna plantbestånden helt oröjda är däremot inte lönsamt utom i undantagsfall.
Problem- och skräpbestånd som tidigare lämnats ytterom aktiva åtgärder då de ekonomiskt sett varit ointressanta, är nu attraktiva som energivedsbestånd. Gråal och asp, som förnyar sig enkelt och bra på vegetativ väg, kan man driva upp som energivedsodlingar med kort omloppstid. I den här utvecklingen bör förstås också miljöaspekterna beaktas. Fastän efterfrågan finns, skall man inte städa bort alla buskage från åkerkanter och husknutar - åtminstone inte om man vill lyssna till näktergalen bland blommande häggar en försommarkväll.

Kåre Pihlström, ordförande i Föreningen för Skogskultur rf

Ledaren_________________________________14.10.2009

Virkeshandeln vädrar morgonluft - energiveden på frammarsch

Virkeshandeln och därmed verksamheten i våra skogar har blivit aktivare med höstens intåg. Jämfört med förra årets rekordsiffror är nivån dock ännu låg. Den sammanlagda arealen av gallringar och förnyelseavverkningar under de nio första månaderna det här året var drygt 127 000 hektar, vilket endast är drygt 40 procent av nivån ifjol.
Efterfrågan och priset på skogsindustrins produkter har på sistone börjat uppvisa en svagt uppåtgående trend samtidigt har skogsbolagen minskat på sina rotpostreserver. Det här har lett till ökad aktivitet i virkesinköpen. Situationen varierar i olika regioner och för olika virkessortiment. Virkesimporten från Ryssland har minskat radikalt på grund av exporttullarna. I och med att skogsbolagen har avvecklat sina anskaffningsorganisationer bakom östgränsen kommer virkesimporten inte att öka åtminstone på kort sikt även om Ryssland skulle avskaffa exporttullarna. Däremot bildar östersjöområdet ett virkesankaffningsområde och beroende på prisnivå och efterfrågan på olika sortiment får vi räkna med att importen fortsätter.
Vår skogspolitik har som mål att främja en hållbar användning av våra virkestillgångar och staten har givetvis ett intresse att jämna ut konjunktursvackorna. Skattemorötterna togs i bruk för att säkra tillgången på virke för industrin och de ser ut att fungera också under lågkonjunkturen. Nedgången i virkespriserna kompenseras till en del av skattelättnaderna och har säkert bidragit till skogsägarnas intresse att sälja virke. Jord- och skogsbruksministern kom för en tid sedan med ett initiativ om att sammanföra virkeshandelsparterna och förbättra dialogen och därmed gynna marknaden. Utspelet får en att höja på ögonbrynen och det verkar stå stick i stäv med den allmänna trenden som betonar konkurrensutsättning och marknadens roll i sammanhanget.
En ökad efterfrågan på energived har varit positiv ur skogsägarnas och skogsbrukets synpunkt. Hjulen i skogen har fortsatt att rulla tack vare en efterfrågan på skogsbränslen samtidigt som efterfrågan på andra sortiment har legat mycket lågt. En ökad användning av träenergi är speciellt gynnsamt för Svenskfinland. Vid anskaffningen av skogsbränslen är transportsträckan avgörande för lönsamheten. Det betyder att efterfrågan på energived är mera lokal och betalningsförmågan bättre på nära håll. Pappers- och massaproduktionen har ju koncentreras till industrier som numera ligger långt från kustområdena i Svenskfinland. Efterfrågan på tallmassaved har länge varit problematisk på många områden i Svenskfinland, men nu har det uppstått ett alternativ för avsättning av klenare tallvirke, nämligen som skogsbränsle.
Virkesmarknaden vädrar morgonluft - nu är det en bra tid att börja planera virkesförsäljning.
Klaus Yrjönen, chefredaktör

Ledaren__________________________________15.9.2009

Större skogsfastigheter

Det är mycket som borde bli annorlunda. Bl.a. borde skogsfastigheterna bli mycket större för att garantera en effektiv virkesproduktion och ett tillräckligt virkesutbud. Men som så ofta blir det inte som det borde. Problemet med minskande medelstorlek på skogsfastigheter har pågått och uppmärksammats i tiotals år, men samma trend fortsätter. Bl.a. samfällda skogar och arrendering av skog har tagits fram som nya lösningar på problemet. Fastän resultaten i den vägen tillsvidare har varit rätt blygsamma är det viktigt att fortsätta arbeta för modeller som gör det intressantare att skapa större skogsenheter i stället för att stycka fastigheter vid generationsskifte. Men samtidigt bör man inse faktum att det tar lång tid att vända trenden, om det överhuvudtaget lyckas. Vi måste alltså anpassa verksamheten till det faktum att medelskogsarealen är och förblir låg.
Att fatta skogspolitiska beslut utan att ta i beaktande de krav som denna skogsägarkategori ställer skulle vara kortsiktigt. För att öka konkurrensen och effektiviteten inom rådgivningen till skogsägare har man
föreslagit att slopa skogsvårdsavgiften eller åtminstone att kraftigt kringskära de konkurrensfördelar som skogsvårdsföreningarna har inom rådgivningen. Vid första anblicken verkar de här förslagen motiverade, men risken är stor att barnet kan kastas ut med badvattnet. I dagens läge är nämligen skogsvårdsföreningarna de enda organisationer (om man undantar skogscentraler och andra statligt finansierade organisationer) som i större utsträckning ger service också åt små skogsägare. Skogsbolagen och privata skogsserviceföretag i all ära, men de erbjuder sina tjänster företrädesvis endast åt stora skogsägare.
En ökad konkurrens medför å andra sidan sannolikt att serviceutbudet utvecklas bättre enligt kundernas behov. Genom skogstjänster som bättre svarar mot småskogsägarnas mycket varierande målsättningar har man också bättre möjlighet att uppnå beslut om åtgärder i skogen. Sålunda är det t.ex. bättre att man gör en halv hektar stor kalavverkning som man planterar utan markberedning än att man prånglar på skogsägaren en större avverkning som markbereds före planteringen. Den senare ger visserligen bättre resultat och ekonomi men den kan också bli den sista som ägaren låter utföra. Genom väl avvägda råd och åtgärder som beaktar småskogsägarnas individuella behov behöver virkesutbudet inte nödvändigtvis bli mindre från småskogsägarens skog. Ekonomiskt kan resultatet bli klart sämre för småskogsägaren, men det är ju inte alltid det avgörande.

Kåre Pihström är ordförande i Föreningen för Skogskultur rf.

Ledaren__________________________________18.8.2009

Skogslagsberedning på fel kurs

Regeringen har avlämnat en proposition till riksdagen om ändring av skogslagen. Det som var avsett att bli en ändring av närmast bara tekniskkaraktär har blivit en grundläggande revision av skogslagen. Det faktum att bl.a. riksskogstaxeringen visat att en stor del av plantskogarna är i undermåligt skick har varit en drivkraft till att i lagförslaget komma med flera skärpningar jämfört med nuvarande lag. Det är förstås
ett bra argument, men man kan fråga sig om piskan i dagens läge är rätt sätt att åtgärda problemet. Då skogslagen i nuvarande tappning kom till krävdes piskan för att få ordning. Tryggandet av råvara för den
växande skogsindustrin var livsviktig för landets utveckling. Traditionen med förödande blädningsavverkningar var så stark att det krävdes hårda nypor för att få in skogsvården på rätt kurs. Nu är läget ett annat: dels har virkesproduktionen inte lika avgörande betydelse för landets välfärd och dels är nuvarande skogsvårdsmetoder så väl etablerade att de sällan behöver lagtvång för att tillämpas.
De oskötta plantskogarna beror till största del på okunskap och försummelser bland skogsägarna. Mot okunskap är aktiv rådgivning ett bättre vapen än lagpiskan, mot försummelser kan förstås skogslagen i
teorin vara effektiv, men erfarenheterna från de senaste årtiondena visar att skogslagen i praktiken är ganska tandlös då det gäller att iståndsätta misskötta skogar. Dels är lagens minimikrav rätt låga, dels är den byråkratiska och juridiska process som krävs för att med lagtvång kunna sätta skogen i skick så omständig att man med nuvarande resurser högst kan statuera enstaka exempel.
Det bästa skulle nu vara att man tar en ordentlig timeout i lagberedningen. En bra utgångspunkt för en totalrevision av skogslagen skulle vara att man gör den så enkel och avskalad som möjligt och funderar
efter vad som verkligen behöver bestämmas i lag. Inte ens en så kättersk tanke som att slopa det mesta av reglerna gällande förnyelsemognad, avverkningssätt och minimikrav för plantbestånd är för radikal att begrundas närmare. Lagtvång motiveras av skillnader mellan enskild och allmän fördel. För de allra flesta skogsägare innebär uppfyllandet av skogslagens anda inget problem. De skogsägare som vill ställa annat än virkesproduktion i förgrunden vid skogsvården skall också tillåtas göra det i rimlig  utsträckning. Problemet är den lilla grupp skogsägare som i spekulativt syfte eller i oförstånd missköter sina skogar. Frågan är mycket långt hurudant regelverk och hurudan byråkrati det lönar sig för samhället
att bygga upp för att eventuellt kunna förhindra dylikt missbruk av resurser.

Ledaren__________________________________15.6.2009

Artskydd

Naturskydd kan utgå från olika utgångspunkter - det kan vara landskapet, naturtypen eller skyddet av någon enskild art. Från 1970-talet till 1990-talet förverkligades många naturskyddsprogram som inriktade sig på naturtyper, bl.a. myr-, lund- och strandskyddsprogrammen. Skyddsprogrammen syftade till att på de valda områdena inrätta naturskyddsområden i privat eller statlig ägo. På det hela taget var objekten till de här skyddsprogrammen väl valda och de har varit värdefulla och nödvändiga tillägg i Finlands naturskydd. Natura 2000 var inte lika väl förberett och det ledde till svåra konflikter.

Naturskydd som utgår från skydd av arter är problematiskt på många sätt. Dels är kunskapen om arternas förekomst ofta mycket bristfällig, men än mer bristfällig är vilka faktorer som gör att en viss art är sällsynt. Är det klimatrelaterade faktorer, konkurrens från andra arter eller mänsklig påverkan i någon form? De två förstnämnda orsakerna kan man just inte påverka genom att grunda naturskyddsområden, det sistnämnda kan man eventuellt påverka om man vet hur beroendeförhållandena i naturen fungerar. Dessvärre finns en paragraf 47 i naturvårdslagen som ger miljömyndigheterna rättighet att inrätta ett naturskyddsområde för arter som upplyfts till en viss hotklass - oberoende av vad orsaken till hotet är. Rättigheten skulle inte vara ett problem om inte vissa miljötjänstemän också skulle se rätten som en skyldighet att så fort en art av denna hotkategori förekommer på en plats skall ett naturskyddsområde inrättas. På det här sättet har man t.ex. i Nyland inrättat ett antal små naturskyddsområden vid landsvägskanter och i gamla sandgropar för att skydda en sällsynt gräshoppa, bergscikadan. Ersättningarna till markägarna är små eller obefintliga, vilket också gör det intressant för miljömyndigheterna att skapa dessa artskyddsområden. Beträffande skötseln av dessa områden saknar man oftast både kunskap och resurser.

Det händer också ofta att de arter som på det här sättet blir föremål för naturskyddsintresse, visar sig vara mycket mera allmänna än vad man först trott. Ju flera människor som lär sig känna igen t.ex. bergscikadan, desto oftare upptäcks nya förekomstlokaler. De här arterna blir också lätt slagträn för dem som av någon orsak vill stoppa nyttjandet av mark för avverkning, byggnation mm. Naturskyddet bör i första hand basera sig på skydd av naturtyper. I de fall artskyddet enligt 47 paragraf i naturvårdslagen tillämpas, bör det ske enligt verkliga skyddsbehov och inte som nu som inom vissa miljöcentraler på ett stelbent sätt för att följa lagens bokstav. Dessutom bör redan bildade artskyddsområden upplösas då det inte längre finns orsak att fortsätta skyddet.

KÅRE PIHLSTRÖM

Ordförande i Föreningen för Skogskultur rf

Ledaren_________________________________ 13.5.2009

Markberedningstvång - ett förslag som hör till gångna tider

Under de senaste åren har slutavverkningsarealerna varit rekordstora. Nu är det dags att trygga återväxten genom att åstadkomma plantskogar av god kvalitet. Om man använder fel markberedningsmetod eller helt låter bli markberedningen uppstår betydande kvalitets- och produktionsförluster. Det är också viktigt att beakta vattenvården genom att använda metoder som minimerar belastningen på våra vattendrag.
Riksskogstaxeringen samt granskningar och kvalitetsuppföljningar visar entydigt att det förekommer brister i markberedningen i samband med skogsförnyelsen. Varför är det så? Vi har kunskap om rätta markberedningsmetoder för olika växplatser och det finns maskinföretagare i alla regioner som erbjuder sina tjänster. Tidsbrist eller slarv vid planeringen? Kortsiktiga kostnadsinbesparingar som förorsakar mångfalt större ekonomiskt bortfall i framtiden?
Problemet har uppmärksammats på riksnivå och jord- och skogsbruksministeriet föreslår att markberedningstvång i samband med skogsförnyelse ska skrivas in i skogslagen i samband med en lagrevidering.
Skogslagen ställer minimikrav som alla ska följa. Det är också från skogsägarens synpunkt positivt att myndigheternas lagtillsyn är trovärdig och effektiv. Skogslagstiftningen och lagtolkningen har liberaliserats under de senaste decennierna. Trenden har gynnat rådgivning och förebyggande verksamhet. Också i det tidigare så konfliktfyllda skogsskyddet har frivillighetprincipen introducerats med god framgång. Skogsägarna har ställt sig positiva till utvecklingen.
Mot den här bakgrunden rimmar det illa med jord- och skogsbruksministeriets förslag om markberedningstvång som skulle resultera i ökad byråkrati på grund av mera granskningsverksamhet, beviljande av undantagslov etc. Försöket att driva igenom lagförändringen i riksdagen skulle också sannolikt väcka debatt som inte skulle gynna skogsnäringen. Förslaget är helt enkelt inte realistiskt och är inte förankrat i samhällets övriga utveckling.
Förslaget kan ses som en kraftig signal från den högsta skogsmyndigheten att något borde göras åt saken. Nu är det dags för alla aktörer att ta krafttag i saken och se till att rätt markberedningsmetod används i samband med förnyelsen - på frivillig väg.

Ledaren_________________________________ 16.4.2009

Plantskogsvård lönar sig - också utan stöd

Finanskrisen och den ekonomiska nedgången drabbar kraftigt skogsbruket.
Nu är det en utmärkt tid att satsa på skogsvården och se till att
plant- och ungskogarna är i skick. Skogsbruk är långsiktig verksamhet
och staten stöder de långsiktiga investeringarna i skogsvård enligt Lagen
om hållbart skogsbruk, den s.k. Kemera-lagen som förnyas fr.o.m. 1 juli
2009. Skogsägaren kan få stöd till plantskogsskötsel och vård av ungskog
om beståndet uppfyller lagens kriterier. Av de totala stödmedlen på
63,6 miljoner euro år 2008 användes 22,3 miljoner euro till plantskogsskötsel
och vård av ungskog.
Stödet har en viktigt stimulerande effekt och bidrar också till ökad
sysselsättning som är ett tungt vägande argument i dessa tider. För att
kunna få stöd måste plantbeståndet vara minst två meter högt efter röjningen
och uttaget minst 2 000 stammar per hektar. Efter röjningen skall
antalet kvarvarande stammar vara högst 3 000 per hektar. Om man alltid
väntar på att plantbeståndet ska uppfylla dessa kriterier kan betydande
produktionsförluster redan ha hunnit uppstå. Den tidiga slyröjningen är
viktig för att skogsägaren inte skall förlora tid och pengar.
God skogsvård och lönsam virkesproduktion bygger på lyckad skogsförnyelse
och bra planskogsskötsel. I de flesta fall utgör en tidig slyröjning
grunden för plantskogens fortsatta utveckling. Den tidiga slyröjningen
ska oftast göras när planbeståndet har uppnått cirka en 1 meters
höjd. Inget stöd beviljas till den tidiga röjningen.
Borde skogsägaren vänta tills plantbeståndet uppfyller Kemera-kriterierna
och anhålla om stöd? Nej, det är fel slutsats. Tyvärr har stöden ha
en styrande effekt som inte alls gynnar optimal skogsvård. Det känns ju
avigt att de som har misskött sin skog har möjlighet att erhålla stöd när
de som har skött sin skog väl inte har den möjligheten. Professor Matti
Kärkkäinen belyser väl den här frågan i sin artikel om tidig röjning (s. 4)
som grundar sig på lång praktisk erfarenhet.
Om vi tittar på hela Svenskfinland så har skogarnas produktionsförmåga
inte utnyttjats lika effektivt som i andra delar av Finland. I kusttrakterna
har skogsägarna haft möjligheter till flera inkomstkällor och
man har inte varit så beroende av skogens avkastning. Kemera-stödens
styrande effekt har inte heller varit så tydlig som på många andra håll i
landet. Nu är det dags att införa en ny tradition med välskötta plantskogar
- med eller utan stöd.

Ledaren_________________________________ 12.3.2009

Bättre ekonomisk rådgivning behövs

Finanskrisen och lågkonjunkturen gör det synnerligen aktuellt att fundera på hur den ekonomiska rådgivningen till skogsägare fungerar. Många skogsägare planerar generationsväxling, köp och försäljning av skogsfastigheteroch överlag på hur lönsamt det är att investera i skogsbruket.
Information och råd fås från många olika håll och via flera kanaler. Internet, facktidningar, skogsfackmän i rådgivningsorganisationer, bokföringsbyråer, banker, skattebetalarnas förbund och många andra står till tjänst i ekonomiska frågor.
Mängden information är det definitivt inte brist på, snarare tvärtom. Men hur är det med kvaliteten? Allmän ekonomisk information finns det gott om. Myndigheterna informerar om beskattning och nya lagar och informationen är numera lättillgänglig via internet. Det viktiga för var och en är att få veta hur lagarna och reglerna tillämpas i enskilda fall. I synnerhet de ekonomiska kalkylerna om virkesproduktionens ekonomi anges ofta på ett allmänt plan eller endast som forskningsresultat utan praktisk tillämpning.
Ett exempel på det här är kontinuerligt skogsbruk, som säkert väcker intresse hos många skogsägare. Praktiska modeller som bygger på lönsamhetskalkyler saknas tillsvidare. Besluten i skogsvården fattas på många olika premisser av vilka ekonomin är bara ett. Men den ekonomiska lönsamheten för olika åtgärder ska rådgivarna kunna vid behov klart redogöra för. Och för att kunna göra det måste forskningen ha producerat ett tillräckligt underlag och den praktiska tillämpningen ska vara klar.
Kvalitativt bättre rådgivning till skogsägarna i ekonomifrågor är en utmaning för alla aktörer. Forskningen, utbildningen och rådgivningsorganisationerna spelar alla en viktig roll. Framförallt är det viktigt att den enskilda rådgivaren är aktiv, utbildar sig och följer med den aktuella informationen och förmedlar den till sina kunder.
Vi på SKOGSBRUKET drar vårt strå till stacken. Vi har systematisk utvecklat vår ekonomibevakning. Det senaste är en marknadsanalys i samband med virkesprisinformationen. Vi följer aktivt med och rapporterar om ändringar i skogsbeskattningen och tar upp generationsväxling och andra aktuella ekonomifrågor.

Ledaren_________________________________ 12.2.2009

Bättre rådgivning genom omorganisering?

 Jord- och skogsbruksministeriet med minister Sirkka Liisa Anttila i spetsen
har nyligen satt igång en omfattande omorganisering av skogsorganisationer.
Den offentliga skogssektorn som berörs är Skogsforskningsinstitutet,
den offentliga förvaltningen vid Forststyrelsen, skogscentralerna
och Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio. Den statliga finansieringen
uppgår till 95 miljoner euro årligen och sysselsätter 2 200 personer.
Också skogsvårdsföreningarna berörs. Reformen motiveras med de stora
omställningarna i världsekonomin och skogssektorns verksamhetsförutsättningar.
Målet är att skapa en modern och effektiv organisation som bättre kan betjäna skogsägarna och samtidigt trygga skogssektorns utveckling.

En reform av skogsorganisationerna är säkert välmotiverad och nödvändig.
Arbetsfördelningen mellan skogscentraler och skogsvårdföreningar
har länge diskuterats. Det är dags att komma med en modernisering
som beaktar konkurrenslagstiftningens bestämmelser. Men först
gäller det att definiera målsättningarna för reformen och vilka de nya
uppgifterna är. Därefter är det dags att se med vilken organisationsmodell
målen bäst kan nås. I praktiken är tågordning ofta den motsatta.

Uppdraget är inte lätt. De nuvarande organisationerna har i det stora
hela lyckats i sitt arbete. Konkreta resultaten i skogen och möjligheterna
att bättre betjäna skogsägarna kräver tillräckliga resurser. Om reformen
används som täckmantel för att skära ner statsfinansieringen kommer
resultatet att bli misslyckat. I de politiska besluten spelar regionpolitiken
en stor roll. Ett exempel på det här är dragkampen mellan Vasa och Seinäjoki
i den pågående regionförvaltningsreformen, där den sistnämnda
staden ser ut att stå som segrare.

Ministeriet har inledningsvis deklarerat att reformen gällande skogsorganisationerna
ska genomföras i en öppen process, vilket är en bra utgångspunkt. Ett lyckat resultat kräver att jord- skogsbruksministeriet leder processen med ett fast grepp, eftersom olika parter kommer att driva sina intressen och det uppstår maktkamper.

Det viktiga från skogsägarens synpunkt är att det i framtiden finns sakkunnig och modern rådgivning att tillgå. Rådgivningstjänsterna ska också vara flexibla och beakta skogsägarnas olika värderingar. Det ska vara möjligt att få välmotiverade råd om såväl kostnadseffektiv virkesproduktion som om alternativa skogsvårdmetoder.

Ledaren_________________________________ 15.1.2009

Massrörelser

För drygt två månader sedan meddelade Metsä-Botnia att man planerar ett långt produktionsstopp eller en nedläggning av massafabriken i Kaskö. Huvudorsaken uppgavs vara tillgången och priset på träråvaran. Resultatet av samarbetsförhandlingarna har utlovats inom januari månad, men då detta skrivs vet man inte resultatet.

Den massarörelse som uppstod för att motarbeta en eventuell nedläggning har arbetat på ett konstruktivt sätt. I stället för protestmöten och demonstrationer har man tagit fram olika lösningar för hur fabriken kunde bli mer lönsam. Genom förbättringar i infrastrukturen, såsom fördjupning av farleden och grundförbättring och nybyggnad av järnvägsnätet kunde inte bara fabrikens utan hela regionens konkurrenskraft förbättras. Dylika satsningar i infrastruktur är någonting som borde intressera statsmakten i dessa tider då man söker lämpliga möjligheter för att stimulera samhällsekonomin.

Kaskö cellulosafabrik är en betydande producent av förnybar energi, också ur ett nationellt perspektiv. Om den här produktionen går förlorad och den förnybara energin måste produceras på annat sätt för att uppfylla de internationella målsättningar som vi förbundit oss vid, betyder det mycket stora merkostnader för samhället. Däremot om massaproduktionen fortsätter, finns det möjligheter att ytterligare utveckla energiproduktionen genom t.ex. produktion av biodiesel.

Moderbolaget Metsäliitto, som sköter virkesanskaffningen till fabriken, har lovat att fortsätta köpa upp allt virke även om Kasköfabriken skulle läggas ner. Det här tröstar kanske inte alla skogsägare eftersom man vet att utbud och efterfrågan kan regleras med priset. Orsaken till att man i tiderna i Österbotten så kraftigt arbetade för att grunda en massafabrik i Kaskö var just de dåliga massavedspriserna. Bland skogsägare i svenska Österbotten samlade man i början av 1970-talet ihop nästan en femtedel av aktiekapitalet för fabriken. Man satte sin själ i saken och om fabriken nu stängs för att, såsom många ser det, ge utrymme för massa som produceras i samma bolags anläggningar i Uruguay, upplever man det som ett svek, låt vara att fabriken redan i trettio år fyllt sin uppgift. Om denna besvikelse leder till att man börjar ta ut sina andelar i moderbolaget kan följden bli en "massrörelse" med fatala följder för moderbolaget.

Kåre Pihlström,
ordförande i Föreningen för Skogskultur rf

Ledaren________________________________ 10.12.2008

Milstolpar 2008

Nu när året lider mot sitt slut kan vi se tillbaka på ett år som har fört med sig förändringar som ingen kunde förutspå. I början av året såg konjunkturerna för världsekonomin bra ut. Diskussionen handlade om de kommande virkestullarna och hur vi skulle få ut 10-15 miljoner kubikmeter mera virke ur våra skogar för den inhemska industrin.

Vår skogsindustri har varit tvungen att anpassa sig till de globala marknaderna genom tunga beslut om nedläggning av fabriker och sågar. Finanskrisen har nu förvandlats till en regelrätt lågkonjunktur. Efterfrågan och priset på skogindustrins produkter sjunker. Den kapitalintensiva skogsindustrin drabbas och det återstår att se hur djup dykningen blir och hur det återspeglas i industrins virkesbehov.

Det gångna året har också skogspolitiskt innehållit viktiga milstolpar. Regeringen godkände det Nationella skogsprogrammet 2015 och METSO-handlingplanen 2008-2016. Ahos arbetsgrupp kom med förslag hur skogssektorns framtid kan tryggas. Som en konkret stimulansåtgärd beslöt regeringen om tidsbegränsad skattefrihet för inkomster från försäljning av virke. Beslutet gav en injektion i början av hösten, men effekten har mattats av.

De skogspolitiska besluten kan kännas avlägsna för den enskilda skogsägaren, men de är viktiga för att skogsbruket ska ha en kraftig förankring i vårt samhälle. Skogsbruket och skogsägarna har bättre möjligheter att vara med och påverka utvecklingen.

En glädjande nyhet för skogsägarna i Svenskfinland är att en ministergrupp nyligen beslöt att Kustens skogscentral med svenska som huvudspråk kommer att bevaras i den regionala förvaltningsreformen som ska träda i kraft år 2010. Det här garanterar att skogscentralens tjänster också i fortsättningen fungerar på svenska. Nu får man hoppas på att det här spelmärket inte mera behövs i det politiska spelet.

Det finns många positiva framtidsutsikter för vårt skogsbruk. Bioenergi och skogsbränslen är på frammarsch och det ger nya möjligheter både får skogsvården och företagare. Våra skogar är en unik förnybar resurs, som har många värden och erbjuder både möjligheter inkomster, sysselsättning och friluftsliv.

God jul och framgångsrikt nytt år!