Gallringar

Vid gallring tar man tillvara virke som annars skulle förloras i form av naturlig avgång. Kvar lämnas ett lämpligt antal värdefulla stammar, som tar tillvara markens produktionsförmåga så väl som möjligt.
Gallring försnabbar de kvarvarande stammarnas diameterutveckling. Det ökar beståndets värdetillväxt. Det ekonomiska resultatet vid förnyelseavverkningen blir bättre och infaller tidigare. Bestånd som gallras regelbundet når tillräcklig diameter för förnyelse 20 - 30 år tidigare än bestånd som inte gallras.

Vid gallringar sparas döda träd ved och levande träd samt trädgrupper som är värdefulla för mångfalden eller landskapet.

Rätt tidpunkt för gallringar

Första gallring
Plantskogarna ska skötas så att första gallringen kan göras när beståndet är 13 - 15 meter högt. Då är gallringen ekonomiskt lönsam. Tall- och björkbestånd gallras första gången när trädens nedre grenar har dött till cirka fyra meters höjd. Hos granen strävar man efter att kvistarna på 2/3 av trädets höjd hålls levande. Tidpunkten för första gallringen bestäms enligt beståndets täthet och övre höjd.

Senare gallringar
Tidpunkten för övriga gallringar bestäms enligt gallringsmallarna. Med hjälp av övre höjd och grundyta anger gallringsmallarna behovet av gallring i beståndet och den volym som drivs upp. Gallringsmallarna har utarbetats enligt trädslag och växtplats. Strävan efter att förbättra drivningens lönsamhet och minimera drivningsskadorna har lett till kraftigare och mer sällan återkommande gallringar än tidigare. Beroende på växtplats utförs mellan en och tre gallringar under omloppstiden.

Kontrollera beståndet efter gallringen

Det är intressant och inte alltför svårt att kontrollera beståndets virkesförråd. Det gör man med hjälp av ett relaskop, en mätsticka och tabeller. Ett relaskop kan man antingen göra själv eller köpa. Bland annat skogsvårdsföreningar och skogscentralerna förmedlar skogsmaterial.

Mät grundytan

• Stanna på en slumpmässigt vald plats i beståndet. Stamtätheten skall vara så representativ som möjligt för beståndet. 
•  Sikta med relaskopet i brösthöjd (alltså 1.3 m från marken) på träden. 
•  Räkna de träd som fyller ut hela spalten på relaskopet medan du vrider dig ett helt varv runt. Antal räknade träd är det samma som antal kvadratmeter per ha. De stammar som inte fyller siktöppningen utesluts. Då stammen verkar vara lika grov som siktöppningen noteras vartannat som gränsfall.

Mät medelhöjden

Efter att grundytan är uträknad uppskattar man beståndets medelhöjd. När trädets höjd skall mätas med stor noggrannhet används en optisk höjdmätare. En vanlig 1 meter lång käpp fungerar alldeles utmärkt som mätsticka. Käppen vänds lodrät och därefter backar man bakåt ända tills man hittar den plats där trädet verkar vara lika långt som käppen. Avståndet till trädet kan man mäta med stegpar eller måttband.
Käpp-metoden är bekant  för dem som deltar i skogsfärdighetstävlingar.

Kolla i tabellen
När man vet beståndets medelhöjd och grundyta kan man ur tabellerna utläsa beståndets virkesförråd per hektar.  Det finns skilda tabeller för tall, gran och björk. Om exempelvis tallbeståndets grundyta är 16, och medellängden är 18 meter, kan man ur tabellen utläsa att beståndet har 138 m3/ha.
Att uppskatta andelen timmer och massaved i stående träd är däremot en mycket svårare uppgift. Tabellerna beaktar inte kvalitetsfel och därför kan det hända att man överskattar timmerandelen.

Efter gallringen
Det lönar sig att mäta grundytan efter en utförd gallring. Med hjälp av grundytan och gallringsmallar kan man kontrollera att det finns kvar tillräckligt med träd efter gallringen. Gallringsmallarna finns att tillgå till exempel i skogsvårdsrekommendationerna. Det finns gallringsmallar för gran, tall, björk och lärk på olika skogstyper. Mallarnas övre kurva anger eftersträvad grundyta före gallring, och den nedre kurvan visar åter den lämliga grundytan efter gallring. Efter första gallring räknas däremot stamantal, och inte grundytan, därför att stamantalet i första gallring har större riktgivande betydelse än grundytan.