Åkerbeskogning

När åkerbeskogning planeras ska man i första hand utreda om åkern ur biologisk, teknisk och landskapsmässig synpunkt lämpar sig för skogsodling. Beskogningens inverkan på landskapet skall beaktas i närheten av bostadshus, vägar och vattendrag. I de landskapsområden som är värdefulla på riksnivå eller regionalt, handlar man enligt separat uppgjorda planer.  

Åkrar beskogas oftast genom plantering. Erfarenheterna av att beskoga åkrar genom sådd har inte visat sig så lyckat eftersom små såddplantor lätt kvävs bland markvegetationen. Naturlig beskogning kan lyckas om den fröproducerande kantskogen ligger nära eller om björkarnas fröskörd är bra. Naturlig åkerbeskogning kommer i fråga främst på på åkrar som röjts på näringsfattiga torvmarker.

För att nå bra resultat vid åkerbeskogning ska marken vid behov dräneras. Markberedningen ska göras ordentligt och gräsbekämpningen skötas.

Miljöhänsyn ska tas också vid åkerbeskogning att beskoga vårdbiotoper har en negativ inverkan på många arter.

Rätt trädslag vid åkerbeskogning

Gran
Granen är det vanligaste trädslaget vid åkerbeskogning. Den lämpar sig för mineraljordsåkrar och bördiga torvmarksåkrar. Granen är vårt biologiskt mest odlingssäkra trädslag på åkrar. På finfördelad jord är granen i praktiken det ända trädslaget att rekommendera.
På låglänta marker kan granen få frostskador. Risken för vårfrost är större på öppna åkrar än på skogsmarker. Lämplig planteringstäthet för gran på åkrar är 2 000 stycken per hektar.

Tall
Karga mineraljordsåkrar lämpar sig för odling av tall. Kvaliteten på tallarna blir bättre och skaderisken minskar om odlingstätheten på åker är 2 500 - 3 000 plantor per hektar.

Björk
Vårtbjörk kan odlas på bördiga mineraljordsåkrar men inte på finkorniga låglänta marker eller på torvmarksåkrar. Glasbjörk passar bättre än vårtbjörk på låglänta åkrar och torvmarksåkrar. Glasbjörken uppkommer också på naturlig väg på torvmarksåkrar. Rekommenderad täthet för vårtbjörk och glasbjörk på åker är 1 600-2 000 plantor per hektar.

Hybridasp
Hybridaspen har  goda fiberegenskaper och snabb tillväxt. Hybridasp kan odlas på de allra bördigaste mineraljordsåkrarna. Den kräver aningen mer av växtplatsen än vårtbjörken. Länk till pdf om Aspboken. 

Sibirisk lärk
Sibirisk lärk kan odlas på bördiga mineraljordsåkrar. Den har samma växtplatskrav som vårtbjörken.
 

Ädla lövträd
Ädla lövträd så som ek, ask, lind och alm kan odlas framförallt på de bördigaste åkrarna.  Åkrarna skall utöver sin näringshalt ha fördelaktigt lokalklimat och bra genomsläpphet. Ädla lövträd klarar sig främst i södra Finland. Ädla lövträd kräver en hel del vård och de är mycket utsatta för skador. Därför kan det vara skäl att överväga innan man påbörjar omfattande odling av lövträd.  

Specialträdslag

Specialträdslag så som  t.ex. masurbjörk och julgransodlingar kräver en hel del vård. Planeringens läge kan vara viktigt i dessa fall så att skötseln lätt går att ordna.  

Historik

Under 1970-talet och i början av 1980-talet beskogades åkrarna främst med tall. Det var egentligen först i slutet av 1980-talet som granens och björkens andel ökade markant vid åkerbeskogningar och tallens andel sjönk ned till ungefär 10 procent.
Under 1990-talet nådde åkerbeskogningen sin kulmen. Mellan år 1990 och 1995 planterades främst gran och björk på över 60 000 hektar åkermark. Man övergick också till att använda alltmer täckrotsplantor istället för barrotsplantor.
Man kan säga att åkerbeskogningsboomen fortsatte fram till år 1998. Därefter rasade intresset för åkerbeskogning, främst på grund av att åkerbeskogningspremierna föll bort.
Att åkerbeskogning inte längre är populärt märks även hos plantskolorna. Efterfrågan på de planttyper som används vid åkerbeskogning, barrotsgran och björk, har minskat avsevärt.